Han har sprungit maraton 46 år i rad. "På något sätt har det blivit min identitet att jag är den som springer."
– Hela världen är suddig, säger Kurt Gustavsson vars synproblem började för 15 år sedan.
Han har drabbats av grön starr på båda ögonen.
– Det går inte att göra någonting åt det. Jag har varit hos experter på Karolinska flera gånger. De säger att det enda du kan göra är att försöka fördröja försämringen, och det gör du genom att fortsätta utmana dig.
Nästa utmaning är att nå 300 maratonlopp. Hittills har han sprungit maraton, det vill säga 42 195 meter, 288 gånger. Han har genomfört maratonlopp 46 år i rad.
– Jag ligger tvåa i Småland på antal maratonlopp, säger han och berättar att ettan har avverkat 308 lopp.
– Klarar jag 300 när jag fyller 80 år får jag se om jag försöker springa åtta till för att bli etta i Småland. Men det är för långt fram nu.
Under sitt yrkesliv var han bland annat idrottslärare och rektor för gymnasieskolan i Hultsfred.
– Sedan har jag jobbat med friskvård och haft Silverdalshälsan och Träningshuset i Vimmerby.
I slutet av 1970-talet sprang han mellan bostaden i Vena och arbetsplatsen i Hultsfred någon dag i veckan.
– Det var av praktiska skäl, för frugan skulle ha bilen ibland.
Till vardags går han med vit käpp på grund av en allvarlig synskada. Trots det fortsätter Kurt Gustavsson att springa maraton.
Löpturerna väckte uppmärksamhet. Han blev därför intervjuad i Vimmerby Tidning, vilket i sin tur ledde till att han sprang hela vägen från Nordkap till Smygehuk, vilket är 250 mil.
– Efter att jag var färdig med det började jag springa maraton.
Hawaii, Aten, Kanarieöarna och Mallorca är bara några av alla platser där han har genomfört maratonlopp. Vissa lopp har varit mer minnesvärda än andra.
– Berlin är alltid en miljon åskådare och det är speciellt. Nu upplever jag att lopp med 30–40 deltagare där man springer många varv och fikar ihop efteråt är trevligast. De stora loppen är inte min grej längre och det har med synen att göra.
"Jag kan bara träna där det är asfalt, där jag känner igen mig och när det inte är för mycket trafik", säger Kurt Gustavsson.
Han lever på samma sätt som tidigare, men allt tar längre tid och är krångligare.
– Synen är inte det stora problemet på loppen, utan det är konditionen. Jag kan bara träna där det är asfalt, där jag känner igen mig och när det inte är för mycket trafik.
Drivkraften har förändrats genom åren. I början sporrades han av att få bra tider på loppen.
– Nu är det mycket en social grej. Det är 20–25 löpare som jag känner väl och som jag har sprungit ihop med i många år. Jag följer dem på Facebook, så jag vet att nu kommer det att vara ett gäng av mina kompisar som springer. Då är det roligt att åka dit.