Allra längst fram i Luciatåget gick Islandshästen Válie som drog en kärra fullastad med tomtar i olika storlekar.
Med åren har det kommit att bli en uppskattad tradition. Både bland de boende på äldreboendet och hos ryttarna själva.
– Vi gör det för att vi tycker det är roligt att kunna sprida lite ljus och värme så här till lucia, säger Erika Johansson som håller i tömmarna för den här traditionen.
I år tycker hon det känns extra viktigt att göra den här turen.
– Det är trist att det inte blir något vanligt luciafirande i kyrkan, tycker hon.
– Ja, håller Jenny Lundberg med, Hon jobbar till vardags på Knektagården och vet att många av de som bor här nu har bott på landet tidigare och kanske haft egna arbetshästar.
– Men nu är det inte så ofta de får möjligheten att ens se en häst.
Det vinkades och hejades i snart sagt varenda fönster, när Luciatåget drog förbi utanför.
När luciatåget kom till Knektagården var det många som tog vara på möjligheten att se hästarna. Det vinkades och hejades i nästan varenda fönster, och många tog sig också ut på trappan för att vinka och heja på ryttarna.
Allra längst fram i luciatåget gick islandshästen Válie, för dagen skrudad i både renhorn av tyg, och en röd lysande mule.
– Han har blivit lite Rudolf, säger Erika Johansson som körde vagnen Válie drog, en vagn lastad med tomtar i varierande storlekar.
– Egentligen borde det nog ha varit en släde i år, säger Erika Johansson, men den var inte redo. Så det fick bli vagnen i stället.
Det blev flera varv runt innergården, för att de boende skulle få chansen att se hästar och ryttare ordentligt.
Efter besöket på Knektagården for Luciatåget vidare till ICA för att vara med på ett evenemang där.
– Visst är det synd att vi inte kan ta Hela Hultsfred, säger Erika, men det hinner vi inte med.