Det är onsdag och våffelcafé i Kalvkätte. Vid två av borden har deltagarna i kyrkans tidigare målargrupp slagit sig ner, för en stunds gemensam trivsel.
– Vi trivs tillsammans och har blivit tighta, säger Gunilla Fransson. Vi har ju ändå träffat varandra regelbundet under många år när vi målat, och lärt känna varandra bra. Tre av oss har varit med ända sedan starten 2010.
I samband med pastoratets stora varsel av personal förra våren drogs även Ingela Uddmans tjänst in, vilket berörde målargruppen, som träffats varje vecka.
– Jag kämpade med näbbar och klor för att få ha dem kvar, och fick fortsätta våren ut under min uppsägningstid, säger Ingela Uddman. Men nu är det definitivt slut.
Ett jättejobbigt besked, som gruppens medlemmar haft svårt att ta in.
– Den sociala biten har varit oerhört viktig, säger Anita Widman. Inte minst för mig som är inflyttad, det är inte lätt att komma in på en ny ort. Kontakten med målargruppens medlemmar har gett mig mycket.
– Det har gett oss livskvalité, det har varit som terapi för själen, fyller Cecilia Rosén i.
Medlemmarna tycker det är tråkigt att pastoratet bara valt att se till kostnaderna, att man inte ser betydelsen av gemenskapen.
– Det satsas mycket på barn, ungdomar och äldre, men vi i "mellanåldern", vi behöver också ha ett socialt nätverket. Vi betalar ju också kyrkoskatt – och förstås avgift för kursen. Vi har dessutom haft utställningar i olika kyrkor och tolkat psalmer i våra målningar, bland annat, så vi har fått in det kyrkliga i verksamheten.
Ulla Lisedahl är kyrkorådets ordförande:
– Vi har varit tvungna att spara pengar och tvungna att prioritera, för vi har ju en summa pengar som ska räcka till mycket, både verksamhet, fastigheter och löner, säger hon och fortsätter:
– Sedan är det tråkigt oavsett vilken grupp man tar bort från verksamheten, så jag har full förståelse för att de är besvikna.
Varför valde ni att spara bort just målargruppen?– Främst för att det inte är en kyrklig verksamhet, men också för att det inte var så många verksamma i gruppen.
Men deltagarna ger sig inte. Man har kontaktat ABF och tanken är att göra det till en studiecirkel.
– Lokal har vi också hittat, i Folkets Hus i Silverdalen, säger Anita Widman. Det är en stor lokal, så nu finns plats för fler i vår gemenskap. Vi ser gärna att gruppen växer.