I gårdagens tidning gick det att läsa om Arlas högre ersättning till mjölbönderna. En höjning som mellan augusti 2016 och kommande augusti kommer att ligga på 46 procent. Då prisstegringen till butik inte håller samma uppåtgående kurva gör det att mindre mejerier förs allt närmare ravinens kant med högre utgifter och oförändrade inkomster.
– Priset till butiken har under samma period höjts med endast tre, fyra procent, säger Emåmejeriets VD Patrik Evertsson.
– Vi håller samma pris i förhållande till Arla så att vi behåller våra leverantörer. Läget är ansträngt och vi kämpar på för att klara det.
Emåmejeriet i Hultsfred är inne på sitt tionde år och förhoppningen är att de ska kunna fortsätta att dryga ut den siffran. Men för att på sikt kunna hålla sig kvar i branschen gäller det att priset till köparna höjs.
– Om inte de två stora företagen, som tillsammans har cirka 80 procent av marknaden, höjer priserna så kan inte vi mindre göra det heller. Det är tufft och det är därför många mejerier har fått slänga in handuken. En krona är maxgränsen för vad konsumeten är villig att betala mer i butiken för lokalproducerat. Länger vi oss högre köper de inte, priset är ett jättestort enstitament i butiken.
Att de större mejerierna klarar sig på den nuvarande prissättningen menar Patrik beror på att de rör sig på en mycket större arena.
– Arla och Lactalis, som äger Skånemejeriet, tjänar mycket utomlands. De finns i nästan alla länder och är i en annan situation då världsmarknaden går väldigt bra. Det är just när det stiger och sjunker som vi små mejerier far mest illa. Bönderna får lite betalt när det går dåligt på marknaden och i den andra änden är det konkurs för mindre mejerier.
Anledningen till att ersättningen till bönderna höjts de senaste månaderna menar Arla är att det finns en hög efterfrågan på fett samtidigt som det inte finns stora lager. Patrik är noga med att påpeka att han inte på något sätt missunnar bönderna höjningen.
– Det jag vill komma åt är att när det är bra tider och brist på råvaror så borde priset i butiken ligga på en högre nivå. Vi utnyttjar inte marknaden som finns för mejeriprodukter. Tittar man på allt annat som till exempel vatten och räkmackor så har priset gått upp under åren, men inte för mjölken. Jag hoppas att det ändras så att det kan blomstra för både mejerier och lantbrukare.
Ett av de senaste mejerierna som inte längre klara av att stå på egna ben är Gefleortens som nu väntar klartecken från konkurrensverket på om de får gå samman med Arla.
– Jag har haft mycket kontakt med dem innan. Det är tråkigt när möjligheterna att ha kollegor försvinner. Det behövs åtgärder från konkurrensverket innan det går för långt och mejerierna går ner sig för mycket.
Även om marken under Emåmejeriets svajar nu när världsmarknaden går bra finns det fortfarande kvar några metrar till ravinen.
– Det är mejerier som har hållit på i 50 till 60 år som gått i konkurs, vi har 10 år på nacken och lever riskabelt. Det är därför vi är glada för var enda kund.