Fredagen den 3 juni började som vilken annan skoldag som helst för snart 13-årige Viktor Freij.
Men den slutade med att många människor fortfarande, än i dag reagerar med rädsla så fort de hör sirenerna från en ambulans.
Sommaren har hittat tillbaka, om än bara för en dag hotar meteorologerna, när vi träffas hemma hos familjen som består av pappa Stefan Andersson, mamma Maria Freij samt Viktor och lillasyster Annie.
Visst hade Stefan och Maria fått erfara det tidigare, att de har en liten "olycksfågel" till son. Trots att han är ovanligt lugn och försiktig. Två gånger tidigare har han brutit armen. Men den här gången höll cykelturen till och med på att ta den unga Viktors liv.

En ren olycka
Nedräkningen till sommarlovet var i full gång. Det var bara en vecka kvar till skolavslutningen när han och kompisarna Ida Steen och Sofie Andersson lämnade skolgården för att cykla hem till Viktor.
- Sedan minns jag ingenting mer, säger Viktor.
Det finns ingen att lasta för olyckan som inträffade i närheten av Norra kiosken. Det var en ren olyckshändelse. Ingen bär någon skuld. Inte Viktor eller hans kamrater. Inte bilföraren.
Att han körde i med ena hjulet i ett halvmåneformat hål och sedan hakade i Idas cykel har han fått berättat för sig. Liksom fortsättningen att han flög av cykeln och in i en bil med släpkärra.
- Jag har inga minnen förrän torsdagen före midsommar, fyller Viktor i. Tre veckor är precis borta. Det känns konstigt att inte veta något, jag kan inte ens hålla med er, säger han och tittar på alla kring bordet.
Maria och Stefan har många att tacka för den omtanke så många skänkt familjen. Viktor har överösts med kramar och lyckönskningar, för olyckan har berört så många människor som följt Viktors väg tillbaka till ett normalt tonårsliv.
- Sofie, Ida och Viktor fick bra hjälp redan på olycksplatsen, berättar Sofies mamma Maria som var bland de första på plats. Smällen vid olyckan var jättehög, har folk berättat, så det kom hjälp från alla möjliga håll.
- När jag sedan fick se Viktor och ambulanspersonalen sa att de skulle köra honom till Linköping trodde jag aldrig att han skulle överleva. Det är ett under, tillägger hon och ler mot Viktor på andra sidan bordet.