Hani har gått ut för att röka. Det är grått och kulet. Han har tagit mössan på sig och dragit den långt ner över öronen.
Utanför är allt lugnt, så när som på en familj som låter sin lille kille leka försiktigt vid fontänen. Inga spår syns av nattens storbråk.
– Men i natt hördes det över hela området. Runt midnatt hörde jag skrik och tittade ut för att se vad som pågick. Jag kunde aldrig urskilja vad de sa, hörde bara skrik, berättar Hani, som jobbar som integrationspedagog på HVB-hemmet Granitvägen.
Tio män inblandade
Han såg tio män som slogs och skrek. Han kunde se dem bråka en tid, sedan gick de vidare till andra sidan lägenhetslängan. Till den stora parkeringen högst upp.
– Även om det är en bit bort, kunde jag fortfarande höra skriken, säger Hani, som vittnar om att det händer bråk ibland på asylboendet. Men då har det inte varit så här allvarligt.
Psykisk påfrestning
Hani kom till Sverige i augusti 2015 och började jobba redan fem månader senare. Han fick sitt uppehållstillstånd för 20 dagar sedan, men bort fortfarande kvar på Moliljan i väntan på en lägenhet.
Han vet vilken psykisk påfrestning det är, att behöva gå och vänta på besked.
– Man väntar hela tiden på svar om framtiden och grubblar "ska jag få stanna eller utvisas jag?" Det är en väldig sten här inne, tillägger han och lägger handen på bröstet.
Inte rätt väg
Men så blir han allvarlig och tillägger:
– Men att bråka är ändå inte rätt väg att gå. Jag förstår inte när man flytt från kriget varför vill man då "Kriga" och slåss med varandra här. Människor är besvikna och stressade – ja, men man måste använda energin på ett positivt sätt, inte negativt.
LÄS ÄVEN: Två allvarligt skadade efter storbråk vid asylboende • "Grovt våld med kniv"
LÄS ÄVEN: Studenter vittne till bråket: "Det här skapar en otrygghet"