Det är mycket hantering och dokumentation när borrkärnan väl är lös. Magdalena Jonsson har koll på detaljerna.
Ett par händer kommer ner och tar emot maskinen och sedan försvinner händer, fötter och en lång sladd upp genom hålet. En kort stund senare hörs hur borrmaskinen börjar surra.
Den kompletterande provtagningen är i full gång. Magdalena Jonsson och Jan Westergren från Kalmar Läns museum jobbar för att så småningom kunna slå fast en gång för alla hur gammal Fröreda Storegård egentligen är.
Genom att borra ur väggar på strategiska ställen, får de ut borrkärnor som sedan skickas på analys till ett laboratorium i Lund, där man med lite tur kan säga vilket år som trädet avverkades och var det har vuxit. Efter förra årets undersökning verkar det som om gården härstammar från slutet på 1700-talet.
Men det finns också indicier på att den kan vara äldre.
– Bland annat tapeter och väggmålningar, säger Magdalena Jonsson. Men vi har också träprover från1600-talet. Barocktapeten pekar på att det skulle vara tidigt 1700-tal. Och här finns också rokokotapeter, en stil som var vanlig i mitten på 1700.
Att årtal och stilar blandas, kan ju ha att göra med att man redan på den här tiden var duktiga på återanvändning, att gammalt virke kommit till nytta igen.
– Att tapeterna och väggmålningarna är i äldre stil än huset kan bero på att man hade ett gammalt lager att ta av, säger Magdalena Jonsson. Eller på att man hade en ålderdomlig smak...
Det är ju förstås inte helt otänkbart att det dröjde innan de moderna stilarna letade sig fram till Fröreda...
Årtal och inskriptioner finns på vinden, återanvända stockar finns lite här och var i husen.
Förhoppningsvis kan nu den här kompletterade provtagningen täppa till en luckor i vetandet, ge en tydligare bild av när gården byggdes.
– En rolig detalj är, berättar Jan Westergren, att träproverna från en av bodarna visade att trädet fälldes vintern1793 - 94. Och när vi undersökte boden närmare hittade vi årtalet 1794 inristat över dörren. Så vi fick bevis för att dendrokronologimetoden fungerar.
Borrkärnan måste packas väl för att nå laboratoriet i oskadat skick. Det är viktigt att även vankanten finns med, det är här informationen om avverkningsåret finns.
Den här gången blev det flera nya provborrningar. Inte minst på vinden. Kanske inte de mest tillgängliga ställena, men på ett eller annat sätt lyckades Jan Westergren ta sig upp och borra, medan Magdalena stannade nere och tog hand om bokföringen. För det är inte lite arbete med att katalogisera och dokumentera proverna, inte minst för att laboratoriet ska hitta rätt.
Den här undersökningen görs av Kalmar Länsmuseum, i samarbete med länsstyrelsen och länets Hembygdsförbund via Håkanssonska fonden.