Intassande i brukshundsklubbens röda stuga kommer den brunspräckliga Springer Spanieln Lucas bredvid matte Maria Johansson i svart tröja med trycket "Hundförare narkotikahund".

De ställer sig i doften av paj och lysrörssken framför borden med de sittande medlemmarna. Lucas vrider på huvudet tittar in i kameran och ger ifrån sig ett dovt morrande. "Han gillar inte fotografer", säger någon och skratt bryter ut i rummet.
Maria och Lucas är under kvällen på plats för att berätta och demonstrera hur det är att jobba med narkotikasök.

Ekipaget har som Maria säger "jobbat skarpt" i två år. Under 2014 gjorde Lucas hela 76 narkotikabeslag.

De jobbar inte för polisen utan privata arbetsgivare som företag och behandlingshem som vill se till att arbetsplatsen är fri från droger.

- Polisen får inte åka ut om det inte föreligger något brott, men det får jag. När de vill ha hjälp ringer de till mig i förebyggande syfte vid misstanke om narkotika. Det känns roligt att kunna göra samhällsnytta. Klarar de sig genom kontrollen får de ett intyg på att det inte finns någon narkotika på plats.

På frågan om de varit i Hultsfred nyligen blir det ett blankt stopp.

- Vi arbetar under strikt sekretess och tystnadsplikt, inte ens min familj får veta vart jag åker, säger Maria utan att le.
Däremot berättar hon att hon jobbar i kommuner i hela södra Sverige och att det kan vara en väldig skillnad på hur många jobb som kommer in.

- Det är väldigt upp och ner, ibland kan det gå tre veckor och mer än det utan att telefonen ringer. Sedan kan hunden få jobba sex dagar på raken.

Se filmen med Maria och Lucas: