De båda unga solisterna som gått ihop i Duo Magnus och Irina, Magnus Holmander, klarinett och Irina Serotiuk, accordeon, vann i våras den prestigefyllda tävlingen Ung och Lovande i Västerås.
Aspelands Musikförening brukar försöka ha en eller ett par representanter med vid biennalerna, så också i år. Det behövdes inte några längre överläggningar och funderingar för att förstå, att 2017 års vinnare bara måste komma till Hultsfred och ge en konsert.
Att välja att spela accordeon, dragspel i dagligt tal, är inte vanligt bland solister som satsar på en karriär inom konstmusiken, den klassiska musiken. De som gör det banar väg för detta mycket mångfasetterade och lättransporterade instrument, som de fina salongerna har sett ner på alldeles för länge.
Irina Serotiuk var ett med sitt vackra accordeon och hennes fingrars kontrollerade dans över de små svarta och vita knapparna var fascinerande att se. Det såg så lätt ut!
Hon har dock också fått känna på, att inte alla tonsättare gillar att deras verk ska framföras, och därmed arrangeras om, för henne. Med en liten suck konstaterade hon, att det ändå finns ganska mycket musik att ta tag i och förändra, också med tonsättarens goda minne. Ett personligt brev på det gemensamma språket kan öppna en dörr på vid gavel. Publiken på Elaines Kafé i Hultsfreds Stationshus fick njuta av resultatet.
I samspelet mellan Irina Serotiuk på accordeon och Magnus Holmander och hans klarinett fanns en otyglad spelglädje, en explosion av toner från olika musikepoker.
Att spela på sin klarinett med vatten i munnen, är nog inte så vanligt, men det gjorde Magnus i en egen komposition där han använde sitt instruments alla tekniska möjligheter och avslutade med ett vattenfallsliknande brus. Hans spel var friskt, tekniskt skickligt och fångande.
Det blev en konsertkväll med originalmusik, transkriptioner och kammarmusik. Både Irina och Magnus framförde solon och egna kompositioner. Irina gör sitt mastersarbete kring Witold Ludoslawskis "Dance preludes" och att hon känner djupt för verket märkte publiken tydligt. Det var också med glimten i ögat duon spelade Debussy, så att det kändes som originalmusik.