När man tillsammans tog sig över den djupa floden, förbi berget som vaktades av ett troll och genom skogen med sina osynliga träd upplevde man våra olika grundkänslor: rädsla, glädje, ilska, sorg och intresse. Men det handlade också om mod och samarbete.
Mest glädje
Men kanske ändå mest glädje. För som det skrattades i publiken. Barnen vred sig av skratt över Evas många lustigheter. Som när hon skulle öppna den upphittade frömaskinen.
- Skrattar vi bara tillräckligt mycket tror jag den öppnar sig, sa Eva och barnen tog henne på orden när hon fick en något fisförnäm tant att sätta sig på en pruttkudde.
Gott för själen
Att höra barnens glädje och vilja att hjälpa Eva att ta sig förbi alla hinder smittade av sig och fick varje vuxen i lokal att må gott i själen gissar jag.
Och jag tror också att fraser som "har man vänner i nöd, behöver de stöd" och "de man inte känner kan bli ens nya vänner", etsade sig fast i minnet.
Del av kultur
Föreställningen vände sig till barn mellan fem och åtta år och Skeppet fylldes av elever från både Målilla och Vena.
- Vi är så glada att ha Eva Funck här, kommenterade Skeppets föreståndare Asta Pettersson. Det känns så kul att kunna erbjuda det här så barnen får del av lite kultur och får en vana att gå på teater.