Per-Arne minns dramatisk förlisning

Det har gått över 62 år sedan den där kalla natten i mitten av december 1948 då Per-Arne Andersson från Järnforsen befann sig på fartyget s/s Väring som förliste i Östersjön under dramatiska former.

Per-Arne Andersson i Järnforsen jobbade i sin ungdom som eldare på fraktfartyg i den civila flottan. Men det kunde ha slutat illa då skeppet han tjänstgjorde på gick till botten 1948.

Per-Arne Andersson i Järnforsen jobbade i sin ungdom som eldare på fraktfartyg i den civila flottan. Men det kunde ha slutat illa då skeppet han tjänstgjorde på gick till botten 1948.

Foto:

Hultsfred2011-01-27 07:15


Trots att det gått så många år sedan händelsen är minnet från förlisningen fortfarande starkt hos Per-Arne.
När vår tidning besökte honom i hans bostad i Järnforsen började han berätta sin intressanta historia.
1942, mitt under brinnande världskrig beslutade sig den då blott 17-årige Per-Arne Andersson från Järnforsen för att mönstra på ett handelsfartyg i den civila flottan.
Under de följande sex åren klarade han sig från större incidenter.
Det var inte helt riskfritt att färdas på haven under och efter andra världskriget.
- Det låg minor överallt och till de riktigt farliga turerna ökade rederierna på lönen med 300 procent, berättar Per-Arne Andersson.

Rammades
Men i mitten av december 1948 tog Per-Arnes tur slut då fartyget han arbetade på förliste. Per-Arne tjänstgjorde som eldare på det svenska lastfartyget s/s Väring som var 73 meter långt, elva meter brett och vägde 1 335 ton med en besättning på 19 man.
Den 13 december hade man lastat stenkol i Gdansk i Polen som skulle levereras till L?Orient i Frankrike.

Fartyget rammades
Men resan tog slut två dagar senare den 15 december i Fehmarn Bält mellan Danmark och Tyskland då fartyget rammades av den 7 000 ton tunga sovjetiska lastångaren Stephan Khaturin.

Sjönk snabbt
Besättningen på Väring såg tidigt det ryska fartyget som var på väg rakt emot dem och till deras förvåning vek inte fartyget undan utan brakade med stäven rakt in i mitten på Väring och slet upp ett tre meter stort hål under vattenlinjen.
Per-Arne befann sig vid kollisionstillfället i maskinrummet.
- Efter kollisionen sprang jag upp på däck för att se vad som hänt och jag hann inte mer än att komma upp innan besättningen började ropa att fartyget var på väg att sjunka.
- Det gick väldigt fort fartyget sjönk snabbt, vi hann inte ens få i livbåtarna så det var bara att hoppa i vattnet, berättar Per-Arne Andersson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om