– Jag hade inte en chans att freda mig, säger Lisa, som egentligen heter någonting annat. Allt gick så himla snabbt. De hade en styrka och snabbhet som man inte kan förstå.
Lisa har svårt att prata om det som hänt. Rösten stockar sig ibland när minnesbilderna tonar upp sig
I lördags tog Lisa en promenad på Slätten.
Nästan hemma såg hon en stor hund hoppa ut på gatan. Den började nafsa henne i benen och rev i stort sett sönder hennes tights.
– Jag hann tänka att allt kanske skulle gå bra om jag bara stod stilla, men så kom det två hundar till och flockledaren gick till attack och började nafsa efter min högerhand. Jag lyckades på något sätt värja mig några sekunder – men istället bet han tag i vänster hand.
Lisa berättar hur hunden satt fast i handen med ett stadigt grepp och när hon försökte ta sig därifrån vräkte hundarna omkull henne på marken.
– Deras kraft var obeskrivlig. Jag låg med ansiktet neråt och jag minns att jag hela tiden tänkte ”ta inte mitt ansikte”. Jag såg käftar precis överallt när jag hörde grannflickorna ropa att jag kunde fly in i deras uterum.
Flickorna vågade öppna en liten springa och på något sätt lyckades Lisa krypa in och ta skydd.
– Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt mig annars, säger hon tacksamt. Flickorna var livrädda när de såg hur hundarna attackerade mig, det var blod överallt, men ändå var de så duktiga och hjälpte mig.
Hunden orsakade två djupa sår, som var tvungna att sys.
I dag har Lisa en fruktansvärd värk. Men det är inte bara de fysiska menen som smärtar. De psykiska gör sig allt mer påminda och hon kan fortfarande känna krafterna och tyngden från hundarna när de låg över henne.
Rädslan har vuxit sig långt större än Lisa först kunde ana.
Hon har fått svårt att sova om nätterna och hon vågar knappt gå ut med soppåsen.
– Hundens matte följde med mig till sjukhuset. Hon sa att de skulle på veterinärbesök, för att kontrollera om hunden är sjuk, men jag har fortfarande inte hört någonting om hur det gick. Jag kräver att alla hundarna ska avlivas, men i nuläget tror jag inte att det blir så. Visst, hundarnas matte är jätteledsen och samarbetsvillig, men det hjälper inte mig, säger Lisa som gjort en polisanmälan.
– Tänkt om det varit ett litet barn, eller en gammal som attackerats. Jag har ändå rätt bra fysik och är tränad. Jag tänker på allas säkerhet, tänk om det händer igen. De här hundarna sprider skräck nu och för mig är det som hänt värsta mardrömmen.