När tidningen pratade med Peter Ståhl och Simon Byskén på fredagskvällen, så fanns det en besvikelse i orden. Ett 40-tal besökare hade kommit för att se Dimpker Brothers och Lifvens. Självklart hade arrangörerna hoppats på att det skulle komma fler.
– Hade vi vetat det här, så hade vi lagt om spelplanen och tagit ytterligare ett av dragplåstren redan på fredagen, säger Peter Ståhl.
Förväntningar
Inför lördagens fest, så hade man sålt drygt 180 biljetter. Detta var något fler än vad man hade räknat med.
– Redan vid klockan 21:00 var det kö och det är positivt, säger Simon Byskén med ett leende på läpparna.
Och kön fortsatte under hela kvällen. Metropol fylldes ganska snart med glada besökare.
Dragplåster
Det stora dragplåstret var Göteborgaren, Björn Rosenström. Han blev känd för sina humoristiska och ironiska visor. Att han var den som drog mest publik, fanns det inga tvivel om. Redan långt innan han skulle börja spela, så stod publiken redo för att ta emot honom. Han spelade en hel del av sina mest kända låtar, såsom Hultsfredsfestivalen, Gunilla, Pojkarna som busar och Förfest på min balkong.
Inropad på scen
Efter att ha klivit av scenen efter första akten, så skrek publiken; ”en gång till, en gång till” och Rosenström kom åter ut på scenen. Självklart till publikens jubel.
Han presenterade låten Ragnar.
– Jag kommer sjunga den sång som jag fått mest ”skit” för, men jag sjunger den för att jag kan, sa han och bandet tog ton. Publiken stämde in och överröstade Björn Rosenström både en och två gånger.
Andra band
Nu ska man inte förakta de andra banden som spelade under helgen. Fredagen inleddes med Dimpker Brothers och Lifvens.
– Vi hade trott att Lifvens skulle dra mer publik, men det är sådant man inte på förhand, säger Simon Byskén.
Lördagen inleddes med Hultsfreds egna poptjej Karolina Stenström ”Steso Songs”, tätt följt av Trofast. Därefter alternerades spelningar mellan pubscenen och den stora konserthallen. De som uppträdde var Pagan Picnic, St. Jimi Sebastian Cricket Club, Rayday och kvällen avslutades med Elin Namnieks.
Simon Byskéns sista ord för kvällen var: - Helt klart – vi kör nästa år igen.