– Det beror på, säger Peter Petersson, vd på Stockhorvan Trä och Pellets strax utanför Hultsfred, att det sågas och hyvlas för lite. Vi får helt enkelt inte tag på kutterspån i tillräcklig omfattning. Efter rusningen under pandemin när många ville bygga har efterfrågan mattats av.
Kutterspån från hyvlerierna är företagets främsta råvara, den enda än så länge. Men man söker med ljus och lykta efter andra material som kan bli bränslepellets.
– Vi har tittat på möjligheten att använda sågspån också, säger Peter Petersson, men där är vi begränsade av att vi inte har någon torkanläggning. Det är lite för mycket fukt i sågspån för att det ska fungera.
– Vi tittar också på möjligheten att använda torrflis, säger Petersson. Men det kräver också en torkanläggning.
Och det är inte riktigt läge för en investering på 10-12 miljoner just nu. När läget är som det är och råvarubristen tvingar företaget att gå ner på knapp halvfart.
– Vissa veckor kör vi två nätter, men just den här veckan kör vi lite mer, något dagskift också, säger Petersson.
Att man kör på nätterna betyder att dagarna frigörs för andra arbetsuppgifter.
Bristen på snart sagt alla biprodukter från sågverken, beror på att det sågas och hyvlas för lite just nu.
– Det finns välfyllda lager med sågade träprodukter ute i Europa, säger Petersson, och när efterfrågan är låg har sågverken och med det höga elpris vi har, är det inte konstigt att sågverken dragit ner på takten.
Han ser framför sig att juluppehållet kan bli längre än vanligt.
Situationen spetsas dessutom till av sanktionerna mot Ryssland. Efter invasionen av Ukraina blev det stopp för trävaruaffärer med Ryssland. Vilket i hög grad påverkar läget.
– Totalt sett fattas det sju miljoner ton pellets på den europeiska marknaden, säger Peter Petersson, vi är fullständigt nerringda av köpare. Men vi måste säga nej.
För att klara situationen prioriterar Stockhorvan sina stamkunder, några nya kunder kan man inte ta emot just nu. Och till och med för stamkunderna finns det begränsningar.
– De får bara köpa två pallar i taget, säger Petersson.
Det höga elpriset som varit nu ett tag, är också en belastning för företaget. Inte minst som företaget ligger i det högre elprisområdet. Gränsen går enligt kartan snart sagt rakt över tomten. Men fabriken ligger på den dyra sidan.
– Det är retfullt nära, säger Petersson, men vi ligger på fel sida lika fullt.
Men än mer irriterande är tycker han att effektavgiften är.
– Den kostar oss 50 000 i månaden, säger han. Effektavgiften är ett påfund för att få företagen att minska sin elförbrukning, men för oss är det omöjligt. Processen kräver ström som behövs, den kan vi inte påverka.
Självklart har man tittat på möjligheterna till egen elproduktion, för att lätta på trycket.
– Vi har en offert på solceller till våra tak, men det skulle ge för lite i förhållande till kostnaden, säger Peter Petersson. Skulle vi bli helt självförsörjande med el skulle det krävas en solcellspark på två hektar. Och det utrymmet har vi inte.
Det här läget är inte hållbart för företaget så värst mycket längre, alternativet är att stänga produktionen helt och hållet. Men det är inte aktuellt än. Så här långt producerar man så mycket man bara kan, och i övrig tid får de sju anställda jobba med allehanda underhållsarbeten och sådana jobb man inte hunnit med tidigare.
