Hembygdsföreningens årliga kyrkogårdsvandring i Hultsfred i samarbete med Svenska kyrkan har blivit en mångårig tradition.
– Vi har nog kört det här i tio-femton år, säger Georg Karlsson, kunnig guide med lärarbakgrund som just den här vandringen fick nytta av sitt paraply när regnet formligen vräkte ner.
Vandringen inleddes i kyrkan, den liksom kyrkogården förhållandevis ung.
Hultsfred var en del av Vena socken och man använde Vena stora kyrka. Fram till 1921, när Hultsfred fick en egen kyrkogård, begravdes Hultsfredsborna i Vena.
Hultsfreds kyrka invigdes med pompa och ståt Kristi himmelfärdshelgen 1936. Tvåtusen besökare hade samlats och de fick inte på långa vägar plats inne i den nya helgedomen.
Efter genomgången inne i kyrkan blev det, regnet till trots, alltså vandring som planerat ute på kyrkogården, starkt knuten till framväxten av Hultsfred.
– Järnvägen var det som byggde Hultsfred, och det finns många lokomotivförare, banvakter och stinsar begravda på kyrkogården, säger Georg Karlsson.
Höga gravvårdar lyser med sin frånvaro på kyrkogården, däremot finns det en del breda pampiga, som grundläggare C O Svenssons grav och familjen Hedenbergs stora grav.
– C O Svensson la stengrunder till en väldig massa hus i Hultsfred, däribland kyrkan.
Varför tror du att så många tycker om att gå på kyrkogårdar?– På kyrkogården kan man minnas och där finns ett avslut. Jag tror de flesta har ett behov av det, även om man inte är religiös. Det är ju en lugn och skön miljö där man kan söka sina rötter och där finns kultur- och socialhistoria i koncentrat.
En vandring på kyrkogården ger exempel på skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. På äldre gravstenar finns information som ger en minihistoria om vem som vilar där. Namn, titel och boställe.
Att begravningsskicket ändras, förstår Georg Karlsson.
– Det är inte så konstigt, förr bodde man ofta kvar på samma plats och det var självklart att fortsätta sköta familjens gravar. Nu flyttar folk och det är rationellt med exempelvis en minneslund, men visst utarmar det med anonymiteten. Jag vet många kända och spännande personer som ligger begravda i minneslunden och det finns ju varken namn eller årtal efter dem.
Vad betyder det här för de som kommer efter oss?– Ja, jag brukar tänka att det kommer att bli svårt för de som ska leda en kyrkogårdsvandring om låt oss säga 25 år.