Ordförande Susan Olofsson har inte svårt att plocka fram minnena från den där kvällen på Valhall, onsdagen den 7 oktober då ridklubbens öde skulle avgöras.

Det fanns inte ekonomi att köra ridskolan vidare menade den gamla styrelsen som reste sig upp och gick när övriga i lokalen vägrade acceptera att det var helt kört.

En övervägande del av medlemmarna visade att de var eniga och beredda att ta kampen.

- Det var tufft, det fanns knappt pengar till den första löneutbetalningen, säger Susan Olofsson. Men vad hade vi att välja på egentligen, ingen av oss andra trodde på idén att pausa verksamheten. Då tappar man eleverna till andra ridklubbar och vår uppfattning var att det skulle bli mycket, mycket svårt att få tillbaka dem senare.

En annan sak som avgjorde att man vågade köra vidare var att den gamla styrelsen verkligen gjort ett, ska vi kalla det hästjobb, med ekonomin.

- De hade skapat förutsättningar och stabiliserat ekonomin, men såg inte de möjligheter vi andra såg. Med den grunden trodde vi att det fanns en möjlighet om alla bara var med och hjälpte till.

Steg ett var att transportera bort gödseln från den läckande, sedan länge utdömda gödselplattan och göra en ny femårig plan på hur gödseln skulle tas om hand och vart den skulle transporteras.

Det fixade man på tre dagar. Det var avgörande för kommunen, som ställde sig positiv till att bygga en ny gödselplatta åt föreningen.

- Vi har en jättebra dialog med kommunen, som vi träffar kontinuerligt, säger ridlärare Maria Olofsson. Jag tror kommunen insett nu att vi har en jättebra verksamhet, problemet var nog bara att vi inte presenterat den på ett bra sätt tidigare.

Sponsorhjälpen har varit a och o. Utan den hade det aldrig gått.

- Vi fick exempelvis flera fodersponsorer hela första året och gödseln tar Ecogården i Fallhult hand om numera, utan att vi får några bortforslingsavgifter. Det har varit många som visat sin välvilja att hjälpa oss så verksamheten kunde leva vidare, säger Susan Olofsson med glädje i rösten.

Men det har varit slitsamt, och krävt oräkneliga timmar ideellt arbete inledningsvis. Men nu är man tillbaka där man var när allt började om, med en och en halv ridlärartjänst.

- Vi är också rustade med samma mängd hästar i dag, det vill säga tio varav tre är inlånade, säger Maria Olofsson.

Nu handlar mycket om att sälja fler ridtimmar, ordna fler tävlingstillfällen och andra aktiviteter i form av exempelvis uteritter och pay and ride.

- Redan i dag ser vi att tävlingsverksamheten ökat, säger Maria Olofsson och räknar ihop antalet uppsittningar till runt 90 i veckan. De har också ökat, om än försiktigt.

Så vi drar in mer pengar på ridningen nu, även om vi fortfarande går minus totalt sett, tillägger Susan Olofsson. Men det är inte lika stort minus, och det är inte minus på kontot trots att vi investerat en hel del. Det var nog ingen som trodde det här skulle vara enkelt. Vi var nere i botten, men har jobbat oss upp och det går framåt.