Det finns planer för hur man ska bevara kyrkobyggnader och träskulpturer. Men när det kommer till textilier har det lite fallit mellan stolarna.

– Så vi behöver lägga en extra blick på dem, säger kyrkoherde Mikael Eriksson. Delvis för att de används och därför är i riskzonen – eller inte används och därmed också är i en riskzon.

Aspelands pastorat har satt fokus på att medvetandegöra vilka textilier som finns i kyrkans ägo och historien bakom. Men också hur de är tänkta att användas och inte minst hur man bäst sköter om dem, så de bevaras för framtiden.

– Vid två tillfällen har vi samlat kyrk- och gudstjänstvärdarna, för att utbilda dem i kyrkans kultur i allmänhet och textilier i synnerhet, säger Mikael Eriksson.

Pastoratet har också bjudit in länsmuseet i Kalmar, som under våren kommer titta på vilket skick textilierna är i och vad man ska göra med dem, det ska också sys skyddsfodral till både textilier och det silver församlingarna har.

– Det här är steg ett, kan man säga, i bevarandedelen. Men vi har också kommit fram till att vi behöva visa upp det vi har för församlingsborna i större utsträckning, så kulturarvet är någonting som bärs av oss alla, säger Mikael Eriksson och fortsätter:

– För jag tror att värdet för varje föremål i en kyrka är störst när det finns i den bygden där det är tänkt att det skulle vara. Därför behöver vi, så långt det är möjligt, bevara det just där det ligger nära församlingsborna. Det är vår gemensamma skatt.