– Längtan att få komma tillbaka har funnits länge och jag är extra glad att återigen få träffa församlingsborna i både glädje och sorg, säger Arja Bergström som slutade som församlingspräst i Mörlunda-Tveta 2014 för att bli kyrkoherde i Högsby församling.
Nu är hon tillbaka på sex månaders visstidsanställning först och främst.
– Jag trivs och känner mig hemma i pastoratet. Många har välkomnat mig tillbaka och det värmer extra i hjärtat.
– Juletid är särskilt givande att få komma tillbaka, när kyrkorna fylls med både ljus, människor och vackra julsånger, tillägger hon.
När Marita Rosén slutade som kyrkoherde tidigare i höstas stod Aspelands pastorat med tre vakanta tjänster. En tuff utmaning. Det råder brist på präster över hela landet och landsbygden är särskilt hårt drabbad. Kyrkans Akademikerförbund har gått så långt att man till och med uttalat att landets farligaste yrke finns inom Svenska kyrkan, på grund av risken att drabbas av utbrändhet och långtidssjukskrivningar som en följd av stress.
– I vårt pastorat ska vi ha sex präster, men har tre sedan Arja Bergström glädjande kommit tillbaka till oss som församlingspräst i Hultsfred-Lönneberga-Vena, säger kyrkofullmäktiges ordförande Ulla Lisedahl.
– Utöver det har vi också anställt en diakon, så två tjänster är vakanta. Men den sjätte tjänsten ligger vi lågt med, så vi får klart med hur kyrkoherden tänker kring sitt ledarskap.
För en vecka sedan gick ansökningstiden ut och två personer har sökt tjänsten som kyrkoherde.
– Vi går vidare med båda, men det är mycket som ska falla på plats, säger Ulla Lisedahl. Vi hade två sökande även i somras, men ingen av dem visade sig vara aktuell för tjänsten.