Visst, ur komfortsynpunkt kan dagens situation upplevas besvärlig, det håller Peter Sieurin med om – men ur ett trafiksäkerhetsperspektiv är nyttan av ett så kallat svängfält överdriven, tillägger han.
Norr gör mest nytta
I det svar han skickat på kommunalrådet Lars Rosanders skrivelse redogör han för att årsdygnstrafiken söder om infarten är cirka 2 500 fordon, norr om korsningen 3 000 och på Kristdalavägen cirka 1 000.
– Det befintliga vänstersvängkörfältet från norr är det som gör mest nytta på platsen ur trafiksäkerhetssynpunkt, svarar han.
Farligare situation
Dessutom, understryker han, är det inte alls så lätt och okomplicerat att anlägga ett svängfält som det låter.
Först och främst kommer det enligt Sieurin kräva att ny mark tas i anspråk, vilket fordrar en vägplan.
– För att ett sådant högersvängfält ska få någon positiv effekt på trafiksäkerheten måste det vara minst 180 meter långt, så det skjuts ut en så lång bit från befintlig väg att inte utgående trafik från Kristdalavägen skyms av svängande trafik från riksväg 23/34 söderifrån. Annars är risken att det skapas en farligare trafiksituation.
Vid Försjön
Att ett högersvängfält anlagts vid Försjön har sin bakgrund i att rastplatsen först skulle tas bort, svarar Sieurin. Men då den blev kvar, samtidigt som vägen byggdes om och hastigheterna höjdes, fick ett sådant fält anläggas.
– Här är sikten avsevärt sämre vilket också motiverade åtgärden.
En rad åtgärder
För tillfället finns en rad anspråk från olika kommuner om att åtgärda exempelvis korsningspunkter samt in- och utfarter varav flera av samma typ som den i Mörlunda.
– Åtgärderna är av sådan art att om de ska utföras måste de beslutas inom ramen för regional transportplan. Ett alternativ är kommunal finansiering. Trafikverkets bedömning är dock att åtgärden vare sig är kostnadseffektiv eller motiverad av trafiksäkerhetsskäl.