Under den hÀr veckan spelar skÄdespelaren Viktor Flarkell monologen "Komma ut" för alla sjuor och Ättor pÄ AlbÀcksskolan i Hultsfred. Som titeln antyder behandlar förestÀllningen hbtq-frÄgor.
â Det handlar om en kille som heter Andreas, om nĂ€r han kommer ut och vilket mottagande han fĂ„r av familj och vĂ€nner, sĂ€ger Viktor Flarkell.
â FörestĂ€llningen följs alltid av ett eftersamtal. Det Ă€r viktigt att ha en dialog med eleverna. Sedan Ă€r det lite som att lĂ€mna över en stafettpinne. Jag startar ett samtal och ger stafettpinnen till lĂ€rarna pĂ„ skolan.
SjÀlv kom Viktor Flarkell, som nyligen fyllde 30, ut som homosexuell för 15 Är sedan.
â Jag vĂ€xte delvis upp i Karlshamn i Blekinge dĂ€r det bor 15 000 mĂ€nniskor. En sĂ„dan dĂ€r stad dĂ€r alla vet allting om alla. Det hĂ€r var i mitten pĂ„ 2000-talet, sĂ„ det var inte sĂ„ kul. Men med tiden har det blivit jĂ€ttebra.
Han tror att det Àr svÄrast att komma ut pÄ landsbygden, inte minst i SkÄne och SmÄland, vilket han förklarar med den rÄdande mentaliteten pÄ mindre orter och att man inte exponeras för hbtq-personer i samma utstrÀckning som i en storstad.
PÄ frÄgan vad som var svÄrast för honom sjÀlv nÀmner Viktor Flarkell sina förÀldrar.
â Mina förĂ€ldrar var vĂ€ldigt gamla nĂ€r de fick mig. De var lite konservativa och hade inte haft kontakt med andra ungdomar pĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga Ă„r. De visste inte hur de skulle förhĂ„lla sig till mig. De var ocksĂ„ vĂ€ldigt oroliga för hur det skulle gĂ„ för mig.
I mitten av 00-talet var det inte heller enkelt för en högstadieelev i en smÄstad att vara öppet homosexuell.
â Jag hoppas att det Ă€r annorlunda nu.
Han menar att samhÀllet har förÀndrats av ny teknik och sociala medier, vilket gett ungdomar tillgÄng till ett större informationsflöde.
â Det Ă€r svĂ„rt att förklara för nĂ„gon som Ă€r född 2008 hur annorlunda samhĂ€llet sĂ„g ut för bara tio Ă„r sedan.
Samtidigt upplever Viktor Flarkell att inte sÀrskilt mycket har hÀnt pÄ mindre orter. I Hultsfred mÀrker han pÄ en del elevers kroppssprÄk att de ogillar förestÀllningens tema.
â Det finns ett vĂ€ldigt starkt behov av att visa att det du Ă€r, och det du gör, skriver jag inte under pĂ„.
Den typen av beteende Àr inte alltid enkelt att bemöta.
â Jag önskar att jag hade kunnat sĂ€ga att man bemöter all homofobi med kĂ€rlek, kunskap och humor, men ibland orkar man inte det.