Kartläggningen ger svart på vitt om att frånvaron från lektionerna har minskat under våren. Inledningsvis, i mars när pandemin bröt ut på allvar, märkte man en kraftfull ökning av frånvaron bland eleverna. Upp till 35 procent.
– Då steg oron kraftigt, säger barn- och utbildningschefen Martin Snickars, men när skolorna startade igen efter påsk sjönk frånvaron till tio procent.
Och sedan distansundervisningen infördes på grundskolan har frånvaron hållit sig stabilt kring fyra, fem procent.
På gymnasiet märks samma tendenser, redovisar Martin Snickars, där har det varit en frånvaro på tre, fyra procent i vår.
Men för 28 eleverna var frånvaron så pass omfattande att de förlorade sitt studiebidrag.
– Det kan jämföras med våren 19, när det var 36 elever som blev av med studiebidraget, säger Martin Snickars.
Men den bättre närvaron till trots konstaterar Marin Snickars att distansundervisning är en komplementmetod, det kan inte bli något normalläge.
– Det finns både nackdelar och fördelar, säger han, nackdelarna är att inte alla elever kan ta till sig undervisningen, vi ser tendenser till viss hemmasittarproblematik. Men vi kommer att lägga ner mer arbete för att nå ut till de här eleverna.
En annan nackdel som nämns i sammanhanget är att det blir svårt för lärarna att både ha elever på distans och i skolan.
Den här undersökningen genomfördes av rektor Fredrik Laapotti, under perioden nionde mars och fram till femte juni.