Det är något visst med motorentusiaster. Oavsett om det är bilar, traktorer, motorcyklar eller andra fordon så möts man alltid av en familjär och trevlig stämning. Alla som är där har ett gemensamt intresse och det för folk samman. Även jag, som för första gången besökte detta event, möttes av välkomnande leenden och människor som hejade och småpratade. 

Doften av diesel och brända lameller hör hemma när det är traktorpulling. Likaså dånet av de varvande motorerna. Den stora gyttjepölen hade de knappast behövt vattna inför årets ”surhålskörning” med tanke på de senaste dagarnas regnande. Speakern tipsade förarna om att gasa ordentligt från början så de skulle komma så långt som möjligt, men det hjälpte inte. Ingen av traktorerna tog sig över hela vägen av egen maskin utan fick, efter idoga försök, erkänna sig besegrade av leran och bogseras upp därifrån. Publiken, som var med på noterna, ropade till förarna, ”Hoppa! Hoppa! Hoppa!”, och de var inte sena att följa uppmaningen. Upp på motorhuven och sedan ett rejält hopp ner i leran. Speakern påpekade att det inte är förrän man gjort ett ordentligt lerbad som man uppskattar en varm dusch på riktigt.

I år hade man en ny attraktion på programmet. Det var Sverigepremiär för traktorfotboll. Peter Rosenlund, som var tävlingsledare, visade glatt upp reglerna för tävlingen som de skrivit ned för hand i ett kollegieblock.

– Så färska att inte bläcket hunnit torka ännu, sade Peter med ett leende. Det var fyra lag anmälda indelat i två heat på 10 minuter vardera. Vinnande lag från varje heat mötte varandra i en final. Reglerna var enkla. Tre traktorer i varje lag som skulle vara i rullning hela tiden, inga fula tacklingar, varningar och utvisning om inte reglerna åtlyddes och flest mål vinner. Inga konstigheter med andra ord. 

Team Hejdlösa, från Gotland, gjorde det första historiska målet i tävlingen. Det var med stor skicklighet och full fart som de sex traktorerna manövererades över banan och riktigt roligt att titta på. För Team Hejdlösa är det väldigt speciellt på detta event i år. Lagets eldsjäl och deras goda vän, Rickard Nilsson, gick hastigt och tragiskt bort för en kort tid sedan. Micael Hansson berättade att det varit tungt att åka dit för hela laget, där även Rickards sambo Marie Qvist ingår.

– Vi kunde inte stanna hemma. Det här var vad Rickard brann för och han hade velat att vi skulle vara här, säger Micael och sorgen blänkte i hans ögon. På frågan om vad han tycker om traktorfotboll svarade han. – Jätteroligt! Det kräver mycket körteknik, inte bara fart, vilket betyder att man behöver vara skicklig. Vårt lag är samspelta eftersom vi kör en hel del tillsammans och tävlar i både traktorslalom och hastighetsplöjning varje år hemma på Gotland. Och visst var de skickliga. De vann nämligen hela tävlingen. 

Evenemanget startade för nio år sedan på efterfrågan av Dackarna. De första tre åren var det endast traktorpulling, men arrangörerna ville bredda eventet.

– Det ska vara för hela familjen. Inte bara allvar, utan också roligt, säger Ulrica Karlberg Rudeen. Hon fortsatte med att berätta om den familjära stämningen, hur de utvecklat evenemanget genom åren och hur mycket arbete som ligger bakom för att få ett sådant stort arrangemang att fungera.

– Det är tack vare alla underbara besökare som det känns väl värt alla timmar vi lägger ner för att få ihop allt, säger Ulrica.

Utanför kuren, där vi samtalade, stod funktionärer och visade besökare tillrätta. Hjärtliga skämt, glada skratt och en god anda genomsyrade hela dagen, ända ut till entrén. Det märktes att alla som var där trivdes, oavsett om man var besökare, tävlande eller funktionär.