Vattenhjulet är ju en så viktig del av muséets utställning, att det bara måste finnas kvar.
Så i höstas, när man upptäckte att rötan slagit rot i trävirket, fanns det liksom inga alternativ. Det var bara att sätta igång att planera. Ett vattenhjul bara måste finnas, det har ju kommit att bli en symbol för museet. Ja inte bara museet utan lika mycket för industrialiseringen i samhället.
- Tänk vad många vattenhjul det måste ha byggts genom åren, säger Magnus Honeth.Inte bara här i Virserum, utan överallt i landet. Det fanns väl inte ett vattendrag utan kvarnar, sågar, tråddragerier och allt vad det var.
Vattenkraften blev alltså en av de första energikällkorna för industrin, men i dag ser man sällan ett vattenhjul i drift. Därför var det självklart för museet i Virserum att bygga nytt.
Men det är inte gjort i en handvändning att bygga ett nytt vattenhjul. Det är en ganska avancerad konstruktion.
- Först har vi byggt tre ringar, säger Magnus Honeth. De i sin tur är uppdelade i tredjedelar.
Varje tredjedel är dessutom uppbyggd av två lager grova plankor som ligger omlott, för att kunna fogas samman.
- De är sammanfogade med träplugg, fortsätter han. Dymlingar som de kallas.
När de tre ringarna är på plats, inmåttade och i lod, ska själva skovlarna monteras. Ett nog så omfattande arbete med åtskilliga lösa delar som ska passa ihop.
- Men till första maj ska det vara klart, tippar Kenneth Lindh, om nu inget oförutsett inträffar.