Familjen Simijonovic-Stamenkovic bor, jobbar och går i skolan i Hultsfred sedan tre år tillbaka.
I torsdags kom Migrationsöverdomstolens negativa beslut.
Under minimum
Anledningen är att Sasa Simijonovic under en sjumånadersperiod förra året fick en lön som var cirka 200 kronor lägre än kollektivavtalets minimum och därmed uppnåddes inte kravet för ett förlängt arbetstillstånd.
– Våra barn är uppvuxna här, vi kan språket, har aldrig behövt få pengar och har alltid skött vår ekonomi. Människor gör misstag, hade jag vetat att något var fel skulle jag gjort något åt det, betalat ur egen ficka om det hjälpte, menar Sasa Simijonovic.
Tjänar mer
Att han under perioden fick för lite i lön var ett misstag och att han sedan dess tjänat en bra bit över kollektivavtalets minimum har inte förändrat Migrationsverkets beslut.
– Min arbetsgivare vill inte förlora mig. Från år 2016 har han betalat 3 000 kronor mer per månad än kollektivavtalet kräver för att vara säker på att det går över gränsen. Han vet inte vad mer han kan göra.
Mår dåligt
Tillsammans med sin sambo Snezana sitter Sasa i en brun lädersoffa i en lägenhet i centrala Hultsfred.
Vardagsrummet har blivit pyntat inför jul med en yvig julgran i ena hörnet. De färgglada julgranskulorna står i stark kontrast med hur paret känner sig.
– Jag mår jätte jättedåligt, berättar Snezana.
– Jag kan inte sova på nätterna utan tänker hela tiden på problemet.
Familjen har sedan förra året kämpat för att få stanna kvar och arbeta i Sverige.
– I maj månad 2015 skickade jag in ansökan om förlängt arbetstillstånd. Efter två månader fick jag nej från Migrationsverket och då tog jag hjälp av advokat, berättar Sasa.
Snezana berättar att det första beslutet kom som en chock.
– Jag tänkte att det skulle bli bra, min man jobbar, jag jobbar. Så när vi fick beslutet blev jag jättestressad. Jag är nöjd med allt här i Sverige. Det är lugnt, man kan gå omkring ute och lämna barnen på fritids och i skolan. För barnen är det verkligen jättebra här.
Kämpar för barnen
Så långt det gått har paret försökt skydda barnen från det som pågår och de är anledningen till att Sasa vägrar att ge upp.
– Jag kommer försöka göra allt för barnens skull. Hur ska jag kunna förklara det här för dem? Vi har ingen bostad i Serbien, inget jobb, ingenting. Jag hoppas att det finns goda människor som kan ställa upp och hjälpa oss. Det var inte vårt fel. Man håller tummarna hela tiden om att vi ska få stanna.