Huvuddelen av musikerna i bandet har Tompa hittat på hemmaplan här i Hultsfred, men långt ifrån alla. Mats Bengtsson, är skåning med ett förflutet i Wilmer X. Kalle Andersson har han lånat in från Little Stalin Blues Band. Även det en gammal festivalbekanting för Hultsfredspubliken.
Med i bandet är också nya sångerskan Maria Anderberg, som svarar för en god del av sången. För den andra delen svarar inte helt oväntat Patric Engqvist, medan Bert Olausson spelar bas.
– Sedan har vi en kör också, säger Tompa, eller Tomas Gabrielsson, som det står på visitkortet. Det är kantorn i Kristdala och hennes döttrar som körar åt oss.
Själv sitter han vid trummorna.
– Fast egentligen spelar jag keyboard, säger Tompa, men det gör Mats Bengtsson så bra att han får sköta det.
Trots att det blir den andra konserten för bandet, är det långt i från några nybörjarmusiker det handlar om. Lägger man ihop den samlade rutinen i gänget, och räknar åren baklänges lär man hamna någonstans i sluttampen på vikingatiden, eller något ditåt.
Med bandmedlemmarna spridda över snart sagt hela södra Sverige, säger det sig själv att det blir klent med repetitioner för hela bandet.
– Men med duktiga musiker går det bra ändå, säger Tompa. Det är bara att köra på.
Inte vän av repetitioner
Han är dessutom ingen vän av allt mycket repetition. Risken är, tycker han, att mycket av känslan går förlorad.
Det blir lite som att rabbla en läxa helt enkelt. Och när bandet spelade på This is Hultsfred, hade man aldrig repat ihop. Och det gick bra det också...
– Då är det bättre att gå ut på scenen och vara taggad så in i helsicke, säger han.
Bandet heter som sagt Tompas Hard Blues Allstars, men man ägnar sig inte så mycket åt den renodlade bluesen. Det handlar mer om att hitta den rätta blueskänslan som finns i det mesta i musikväg.
– Mycket av låtarna vi kör är från 60- och 70-talen, säger Tompa, som börjat uppladdningen på allvar inför tredje juni, när bandet går ut på hotellets scen.