Hinkar med blommor står redan vid 11-tiden på hembygdsgården i Lönneberga. Fler ligger utspridda på marken. Ett trettiotal personer har anlänt för att hjälpa till att klä midsommarstången. Sture Sörskog sitter i skuggan av en björk iförd svart hatt och handskar. Han har hunnit flera meter på den girlang som ska surras tätt kring stången. Han räknar med att det kommer att ta runt två timmar att knyta samman två stycken, en på 18 meter och en på åtta. 

– Det är roligt att vara med, det här är tradition. Det är många med och ställer upp, berättar han samtidigt som han virar hampagarnet varv efter varv. 

Bukett efter bukett

Han har alltid någon hos sig, bukett efter bukett med hopplockade blommor och blad läggs i hans händer. Att binda girlangen har varit hans uppgift i femton år.

– Det bara bidde så. Jag försöker få tag i en ersättare men det är svårt att få tag på någon. Men tillslut går det alltid att övertyga någon, säger han och det glimmar till i ögonen under den svarta hatten. 

Nyfikna barnbarn

Lite längre bort sitter Gerd Segerström med sitt barnbarn Moa Segerström på en träbänk i solen. 

– Mormor, hur gör man?, frågar Moa med blicken fäst på den stora krans som Gerd håller i händerna.

Gerd visar Moa vad hon gör när hon binder fast blommorna på metallringen. 

– Det är verkligen kul att ha barnbarnen här, de har mycket spring i benen, säger Gerd och ler stort. 

– Man får försöka så att de lär sig, det är mycket tradition med midsommar. 

Moa springer iväg mot blommorna för att göra nya buketter. Det är många som plockar blad de blommor och blad som ligger utlagda på marken. Addiswa Stenström sitter på huk väljer ut en lagom stor bunt för att kunna ge till Sture. Hon är på besök från Örebro med sin son Colin. 

– Vi är här för att hälsa på Mamma. Sista gången vi var här var han liten, säger hon och ler mot sin son som nu växt om henne. 

Hon vänder tillbaka blicken och berättar att det är trevligt och vara med och förbereda firandet. 

– Det här är jättemysigt på traditionellt vis. Det känns bra att få hjälpa till. 

Hon går iväg mot Sture för att ge honom buketten hon håller i handen. På vägen kliver hon över girlangen som nu slingrar sig en bra bit över gräsmattan. Ännu är den inte 18 meter, men för varje bukett Sture får i sina händer växer den några centimeter.