Det finns så många underbara ställen och vackra hus man får den äran att komma till i det här yrket. Familjen von Lonski med mamma Helena, pappa Roland och dottern Sarah bor precis så.

Med skogen in på knuten och med en vidunderlig utsikt över Emån, som slingrar sig fram genom Årenas öppna landskap.

Helena och Roland har just kommit hem. De har båda jobbat natt och familjens många hundar hälsar dem välkomna hem.

– Jag är precis hundtokig, det här är ett hus med fyra vuxna hundar och åtta små valpar , säger Helena och skrattar medan hon tittar kärleksfullt på Aska som vilar sig i köket, helt ovetande om vilken hjälteinsats hon gör för de små pommevalparna.

Men så tittar hon plötsligt upp med ena ögat, när hon hör sitt namn. För att snabbt stänga det igen och rulla ihop sig lite till.

Välförtjänt vila

Hon är välförtjänt av lite lugn och ro efter nattens passande på alla småttingar, som gärna diar mest hela tiden. Inte bara för att stilla hungern, utan tryggheten är också betydelsefull.

Tre av valparna är Askas egna, fem har hon blivit fostermamma till utan att sätta sig på tvären det minsta.

Tvärt om tycks det ha varit den självklaraste sak i världen att se till att de små liven mår bra, sedan deras egen mamma dött innan de ens hunnit fylla fyra veckor.

– Vi förstår inte vad som hände, en morgon låg Pasta plötsligt död i sin korg. Inte heller veterinären har kunnat finna något svar på varför, säger Helena sorgset. Hon kan inte dölja att förlusten är stor. Inte minst för dottern Sarah. Pasta var hennes alldeles egna hund, som följde henne överallt och gärna sov i Sarahs säng.

– Valpningen gick jättebra och hon var så duktig med sina valpar, fortsätter Helena berätta. Det märktes att hon var glad för dem.

Som vore det hennes egna

Aska tittade mest storögt när Helena lade de fem pommevalparna intill hennes egna tre.

– Eller, lite chockad såg hon ut när det välde in med valpar, tillägger Helena och skrattar. De dök på henne med en gång och Aska tog dem till sig som vore det hennes egna. Hon är lika förtjust i alla, gör ingen skillnad på dem. Utan är det någon som piper är hon snabbt där oavsett vilken valp det är.

Pommevalparna är som små nallebjörnar. Det är inte lätt att slita sig från de ljuvliga små liven, som fått namnen Greta Gnocchi, Betty Spaghetti, Teddy Tortellini, Pelle Penne och Lasse Lasagne. Efter mamma Pasta.

Efter allt som hänt har Helena, Roland och Sarah förstås extra känslor för dem.

– Det gör ont i hjärtat fortfarande, säger Helena som ändå är glad och tacksam över att de hittat så bra hem till dem.

– Fast en ska vi behålla, säger Sarah som valt ut den största som sin egen. Hon är mest lik sin mamma, tillägger hon och gosar ner näsan i den mjuka pälsen.