Eleverna hade gett upp hoppet. Det är ju nästan på dagen två år och sju månader sedan Emådalskolan firade sitt 60-årsjubileum genom att eleverna fick skicka upp ballonger med små adresslappar i. I hopp om att någon skulle hittas, någonstans och höra av sig.

– Eleverna väntade tålmodigt, men det kom inget svar, säger läraren Britt-Marie Eek Johansson. Vi befarade att de inte kommit så långt, utan att de landat i närheten. I skogen kanske och därför inte hittats av någon.

– Min ballong kom inte så långt, den sprack här på skolgården, berättar Rasmus Elofsson, som gick i förskoleklassen då.

Bild påmint honom

 Men så en dag för inte så länge sedan kom det plötsligt ett brev, från en man i Tyskland som hittat ballongen på stranden väster om polska Gdynia redan tre dagar efter skolans jubileumsfest den 24 september 2013.

– Han ber om ursäkt och skriver att det inte blivit av att han svarat, men att han haft en bild på den lilla adresslappen i sin dator under alla år och nu kunde han inte uthärda längre, så han hoppas att han kan göra eleverna lite glada genom att svara, berättar läraren Britt-Marie Eek Johansson om brevet.

Bättre sent än aldrig, är ett ordspråk som passar alldeles ypperligt i det här sammanhanget. Barnen på Emådalskolan jublade av glädje och förundrades över ballongens långa resa. 

Långt borta

Så det blev lite av en geografilektion också, när Britt-Marie Eek Johansson plockade fram kartboken och visade hur ballongen åkt.

– Upphittaren har också gjort en egen skiss över hur den åkt, var den hittades och förutom det långa brevet har han också skickat med ett kort på sig och sin flickvän. Så det var uppskattat av alla skolans elever och förstås den tjej som skickade iväg ballongen. 

Hon går inte på skolan längre, men vi har berättat det för henne.

– Vi trodde aldrig att den skulle åka så långt, säger Lina Ström. Det var häftigt att den kom ända dit. Jag tror min ballong landade på Blåbärskullen, för jag såg att den åkte däråt.