Lotta Schelin är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna. På meritlistan finns bland annat OS-silver, rekord i landslagsmål och flera vinster i Champions League.
Under onsdagen var hon en av föreläsarna på näringslivsdagen på Rock City. Det var inte hennes första besök i Hultsfred.
– Jag har varit här och pratat på en ledarskapsdag med föreningslivet, så jag visste precis hur man inte skulle köra fel, säger Lotta Schelin efter föreläsningen.
Däremot har hon aldrig spelat fotboll i Hultsfred. Hon var heller aldrig på Hultsfredsfestivalen.
– Jag är ganska ledsen för att jag inte var det, nu när den inte finns längre. Fotbollen tog all tid, så man kom inte iväg på sådant där.
Under föreläsningen delade Lotta Schelin med sig av sina insikter om framgång och prestation på högsta nivå.
– 14 år blev det i landslaget.
Inom klubblagsfotbollen tillbringade hon en stor del av sin karriär i Frankrike. Hon spelade åtta år i Olympique Lyonnais, där hon vann ligan åtta gånger och Champions League tre gånger.
– Det var en vinnarkultur som byggdes med ett ganska hårt ledarskap. Man sållade de som pallade, och de som inte pallade behövde inte vara med.
Under en auktoritär tränare förlorade inte laget en enda match på tre och ett halvt år.
– Det som skapades var fantastiskt. Gruppen behövde det för att höja sig och nå den potentialen som vi hade. Men problemet med sådant ledarskap är att det är ganska nedbrytande. Till slut blev vi bara robotar.
Du pratade om demokratiskt och auktoritärt ledarskap. Vilket ledarskap föredrar du?
– Jag tycker att vi har ett väldigt fint ledarskap i Sverige. Vi har en platt hierarki och en helt annan gruppdynamik. Det demokratiska ledarskapet är i majoritet i Sverige. Jag gillar det. Jag tror att man får med gruppen på ett helt annat sätt, säger Lotta Schelin.
Hon menar att ledarskap är föränderligt och något som man måste jobba med hela tiden.
– Därför är det positivt om man är prestigelös, för då kan man också bli en bättre ledare. Man kan också vara lyhörd inför att man möter olika sorts grupper som behöver olika saker. Jag tror att det är jätteviktigt, säger hon och fortsätter:
– Gruppen i Lyon behövde verkligen det auktoritära. Sedan hade han svårt att ta hand om det, och då blir ett sådant ledarskap mer destruktivt. Men jag står fast vid att det behövdes där och då.
