Julafton blev mist sagt annorlunda för Birgitte Stemkowitz och hennes tre barn. Tre och en halv timme innan Kalle Anka föddes de första två brunspräckliga valparna och vid halv sju på kvällen hade ytterligare tio stycken dykt upp.
- Det var riktigt toppen, vilken jul det blev, säger Birgitte och skrattar.
Utanför huset på Lönnebergavägen har frosten omfamnat blad och staket, under köksbordet ligger den nyblivna pappan Mowgli och pratar protesterande med ett lågt mullrande. Han är en kelgris men för tillfället har han behövt lämna från sig rampljuset. Inne i vardagsrummet gnys och sörplas det. Tiken Luna ligger tillsammans med 13 rundmagade valpar som öppnat ögonen för bara ett par dagar sedan.
- Jag hade känslan av att valparna kanske skulle komma när alla mina barn var hemma och dagen efter att min son kom så sa det swoop och så var de här, berättar Birgitte.
Birgittes äldsta son och dotter har flyttat hemifrån men kom för att fira jul så alla var samlade när Luna dagen innan julafton började bete sig annorlunda.
- Den 23:e började hon att flåsa och vi trodde att det var då hon skulle få dem så min äldsta dotter sov nere i vardagsrummet för att inte lämna henne ensam. Men då hände inget. Sedan på julafton satt alla barn hos henne. Jag var i köket när min son kom och berättade "Mamma två har kommit".
Birgitte berättar att familjen tittat på youtube och läst på om hur de skulle göra om Luna behövt hjälp. Det var första gången som någon av dem var med om en valpning.
- Som tur var gjorde Luna allt rätt instinktivt. De första kom nästan samtidigt och sedan kom de pö om pö. Vid halv sex hade hon fött 11 stycken, då trodde vi att det var över och satte oss för att ha julmiddag. Sedan gick min son och tittade och då hade hon fött två till.
Totalt blev det efter sju timmar fyra tikar och nio hanar i en blandning av Rottweiler, Australian Shepard, Dogo-Argentino, Schäfer och Boxer.
- Vi misstänkte att det kanske skulle bli många. Mowgli hade 12 syskon och i Lunas kull var de 16 valpar.
Att det blev valpar på julafton var helt Lunas förtjänst, Birgitte hade inte planerat att utöka husdjursskaran på två hundar och två katter.
- Absolut inte. Vi hade separerat dem när Luna löpte men hon kan öppna dörrar och lyckades hittade en som vi glömt låsa. Så det här är första gången och förhoppningsvis den sista som det blir valpar i det här huset.
Även om Birgitte säger "aldrig mer" så glittrar det i ögonen och mungiporna letar sig uppåt när hon håller upp de sprattlande väsen.
- Det är riktigt roligt. De växer så fort, har precis öppnat ögonen och börjat gå. Men mest sover de bara. Jag tror att allt kommer bli bra, spännande kommer det i alla fall vara.