Patric Engqvist minns mötet med Shane MacGowan 1995 i Östersund.
The Pogues irländska folkpunkrock blev en inspirationskänsla till Hultsfredsbanden Wild Rover, som firade 30 år i somras, och Lifvens. Wild Rover spelar irländsk musik i småländsk tappning medan Lifvens kör en bredare mix.
Vad tänker du om Shane MacGowans bortgång?
– Jag tycker det är jättetråkigt för musikvärlden. Shane var en enormt stor text- och musikförfattare, en fantastisk kompositör som inspirerade många, säger Patric Engqvist från Lifvens.
Han berättar att Pogues var inbokade för att spela i Hultsfred i början/mitten av 1980-talet men att de ställde in.
Patric säger att han nyligen hörde ett citat som ska komma från MacGowan: "Jag är mycket bättre nykter men det är roligare att vara full".
– Det är mörkt och vackert samtidigt, säger Patric Engqvist.
Han menar att Shane MacGowan var en stor artist.
– Nämner du hans namn så är det bara att låsa in sig och säga att man inte kan spela gitarr, säger Patric Engqvist för att förklara hur stor han tycker att MacGowan, som också spelade bland annat gitarr, var.
Vilken är din favoritlåt?
– Deras bästa platta är "If I Should Fall from Grace with God" men om jag får en pistol i munnen och måste välja en låt så är det "A Rainy Night in Soho".
1995 spelade Patric Engqvist i Wild Rover som skulle göra ett gig på Storsjöyran i Östersund. Vid ett tillfälle var han ute på stan med Tony Frost i bandet. När de kom tillbaka till hotellet fick de se MacGowan sitta ensam i baren. Senare på kvällen skulle han spela med sitt band Popes. Periodvis var han utslängd ur Pogues på grund av sitt missbruk.
– Vi hade shorts på oss så vi sprang upp på rummet och bytte till svarta byxor för att se tuffare ut, minns Tony Frost.
Tony Frost på Hotell Hulingen i Hultsfred i samband med invigningen av Wild Rover-rummet.
De satte sig i baren. Tony hamnade närmast Shane. Patric tryckte på för att Tony skulle började prata med Shane. Men det var lite svårt att komma på något att säga och de vara båda starstruckade, betagna av en kändis som det så fint är översatt på internet. Till slut ser Tony ett paket cigaretter som ligger på bardisken och frågar Shane om han har eld. Sedan var isen bruten.
Patric Engqvist tror att de säkert satt och pratade i 45 minuter. MacGowan, som drog i sig flera gin och tonic under tiden, fick Wild Rovers senaste CD. När han fick höra att de gjort svenska covers på tre av Pogues låtar började Shane låta som svenske kocken i Mupparna.
Vad pratade ni mer om?
– Det är lite dimmigt, rätt så länge sedan. Men vi pratade om att vi spelade samma musik som han gjorde, berättar Patric Engqvist, som minns att han med tanke på hur många GT som MacGowan drog i sig oroade sig för hur kvällens konsert skulle bli.
De berättade för MacGowan att låten "If I should fall from grace with God" blev Storgädda på svenska, pike på engelska.
– Han bara asgarvade när vi berättade, säger Tony Frost.
Senare på kvällen genomförde MacGowan sin konsert. Patric och Tony är båda överens om att det inte var någon jättehöjdare. MacGowan var inte helt i toppskick med all sprit i kroppen.
MacGowan avslutade inte konserten med någon av sina egna låtar utan med en 50-talsdänga, "Hippy Hippy Shake". När det var dags för extranummer körde de den ytterligare en eller två gånger.
– Det spårade ut helt, säger Tony Frost.
Bästa skivan tycker han precis som Patric Engqvist är "If I Should Fall from Grace with God".
– Jag såg nog tre konserter med MacGowan. 1988 i Roskilde, 1995 i Östersund och 2007 i Göteborg. 2007 var MacGowan bara uppe med två låtar på scen, det var en stor besvikelse, berättar Tony Frost.
Frost säger att efter den konserten ville han inte se fördärvet mer. Han har kompisar som senare var på konsert med MacGowan i London och då hade det varit bra. Dagsformen varierade.
Vad kände du när du fick höra att MacGowan gått bort?
– Jag var inte särskilt överraskad. Jag har följt honom de senaste åren. Det är jättesorgligt och en stor tragik och slöseri med en artistkarriär att han blev beroende av droger och alkohol. Han var så ansedd av andra artister och hade sådan nerv i sina låtar, berättar Tony.
Tony Frost säger att Wild Rover inte hade funnits om det inte varit för Pogues.
– Pogues är den absoluta referensen i alla för mig för hur Wild Rover ska låta, berättar han.
FOTNOT: Wild Rovers tre covers på Pogues-låtar är "Sally MacLennane - Hultsfré Marken", "A pair of brown eyes - Ramla rumla runt" samt "If I should fall from grace with God - Storgädda".
2007 spelade Pogues med frontmannen Shane MacGowan på festivalen Way Out West i Slottsskogen i Göteborg. Pogues var inbokade att spela i Hultsfred i början/mitten av 1980-talet men ställde in.
