Inte ens foajén lämnades tom i år, utan tomtar, juleljus och annat mötte så fort man klev över tröskeln.
– Ja, det är fantastiskt roligt, sa ordförande Bo Bergman. En del väljer att stå ute, men för att få rum har vi möblerat också foajén. Det är första året.
Annars var det mesta sig likt, och det tycks också vara precis så folk vill ha det. Som en välbekant fortsättning på loppissommaren.
Vad är egentligen hemligheten med Målillaloppisarnas attraktionskraft, oavsett om det är sommar eller höst?
–Det är inarbetat. När man åker till Målilla - då vet man att det kommer mycket folk, säger Birgitta Svensson från Kristdala, en av ett 40-tal utställare.
Och nog kom det folk alltid, det var trångt så det förslog runt borden. För många är det en återkommande tradition, medan det är premiär för andra.
Anca Råducanu exempelvis, som inspirerats av en vän att åka dit.
– Jag har köpt en halsduk åt dottern och en picknickkorg, sa hon.
Utanför Skeppet stod Ulf Nilsson, som funnit en hobby i trähantverk, nu sålde han sina egengjorda slöjdalster.
– Jag tycker det är avkopplande att skapa med händerna, så jag har en verkstad i en bod hemma. Det är första gången jag ställer ut på julloppisen, sommarloppisarna däremot brukar jag vara på.
Intresset för loppis tycks aldrig dala?
– Nej, det tycks inte det, säger Bo Bergman. Jag tror det har stor betydelse också, att det blir en social knytpunkt. Många är här på sommaren, och så kommer de tillbaka på hösten, till julloppisen.
