– Jag har fått en förfrågan från barn- och onkologiavdelningen i Linköping om jag vill komma dit och föreläsa för personalen om hur det är att ha cancer och hur man bäst bemöter en cancersjuk. Ge tips och råd helt enkelt, på hur man gör tillvaron bättre för en cancersjuk och anhöriga, berättar Emma Nyberg, som särskilt brinner för att belysa vikten av att syskonen fångas upp direkt och får professionell hjälp så fort sjukdomen slår sina klor om familjen.

Emma Nyberg har egna mångåriga erfarenheter av att leva med cancer. Hon var bara tio år när hon drabbades av hjärntumör. 20 år senare har hon opererats sex gånger och lever med en hormonell hjärntumör som orsakar kronisk huvudvärk.

– Jag känner glädje när jag kan lugna exempelvis föräldrar till cancersjuka barn och berätta att jag lever ett normalt liv, att jag har en sambo, är mamma till två barn, har hus och jobb.

I många år har Emma Nyberg samlat in pengar genom att arrangera en så kallad BOND-dag i samarbete med Hultsfreds Lions Club. 

Summan har vuxit till över 400 000 kronor och många är de cancersjuka barn i Linköping som haft glädje av ett upplevelserum, nya leksaker och nu senast ett frysskåp alltid fullmatat med glass.

Sedan hon låg isolerad med sin son på Västerviks sjukhus och upptäckte att det saknades möjligheter för barnen att se sina favoritprogram har man också skänkt nya tv-apparater dit.

– Min kusin Joacim dog tidigt i leukemi, Bond-projektet är även ett sätt att minnas och hedra honom, tillägger hon.

BOND-dagen brukar arrangeras under hösten på Hultsfreds brandstation. Men nu skjuts den fram till våren.

– Jag har fått helt nya tankar, att jag gärna vill fortsätta föreläsa om sjukdomen. Inte nöja mig med att bara tala inför personalen på Universitetssjukhuset, utan vidareutveckla det till att kanske besöka skolor, föreningar eller starta en studiecirkel.

– Om jag går tillbaka till mig själv så hade jag ingen jag kunde prata med om vad som väntade mig, hur det skulle komma att bli och kännas. Nu vill jag vara det stödet för andra, som jag saknade. Kanske bara gå ut och ta en fika med någon som behöver stöttning. Det finns egentligen inga begränsningar, utan jag vill finnas till hands överallt där jag kan göra nytta. Ingen ska behöva vara ensam i sin sorg, sin saknad, förtvivlan eller oro, säger Emma som önskar att folk dessutom ska vara mer rädda om livet.