Marie skyndar till kaffebryggaren medan Mattias pappa Clas plockar fram kakfatet. Det är en varm och gästvänlig stämning, även om Mattias och storebror Marcus kivas en del, som syskon gör ibland. Och så är det ju det där dunkandet, som hörs från rummet längst bort.

– Så är det jämt, det spelas alltid hög musik, säger Marie.

– Men jag säger det nu, att vi ska vara glada för det. Det kunde lika gärna varit tyst där bortifrån, säger hon med mer allvarsam röst.

Artikelbild

| Marie och Clas är evinnerligt tacksamma för allt det stöd de och sönerna Mattias och Marcus fått efter misshandeln av bland andra vännerna Emilia och Patrik, till vänster.

Fredagen den 25 januari har satt djupa spår, lite olika hos var och en av familjemedlemmarna.

– Jag blev så fruktansvärt arg. Det skapade känslor i kroppen, som jag inte trodde man kunde få. Jag bara stack när brorsan kom hem helt sönderslagen, säger Marcus. Tror jag fick en chock.

Chockade blev också hans båda kamrater Emilia och Patrik, som hittade Mattias helt sönderslagen, med skoavtryck i ansiktet och fraktur på bland annat ögongloben och i örat efter sparkarna som delats ut mot hans huvud, ögonbrynet var trasigt och blodet forsade. Clas plockar fram en bild i mobiltelefonen och visar för att jag ska förstå.

– Vi såg inte först att det var Mattias, han hade misshandlats så han inte kändes igen, säger Emilia.

Artikelbild

| Samtalen och gemenskapen kring köksbordet är viktiga inslag i vardagen. Där ältar man både det som hänt, för att få ur sig alla tankar, och delar det stora intresset för bilar.

Marie och Clas är ganska säkra på vad som utlöste misshandeln vid badplatsen ett stenkast från skolan.

– Kvällen innan hade vi kontaktats om att Mattias och ytterligare några grabbar tjuvrökt, berättar Marie. Det har alltid varit så att vi föräldrar hör av oss till varandra när något inträffar. Hur ska vi annars kunna göra något åt saken? Så det gjorde vi den här gången också, med följden att en av pojkarna misshandlade Mattias och anklagade honom för att vara tjallare.

Artikelbild

| Hela familjen Edgren har ett stort folkraceintresse. "När är min folkracekurs, jag missar väl inte den", var det första Mattias sa när han vaknade efter misshandeln. Äntligen har han åldern inne för att få börja träna på riktigt.

Marie och Clas har behov av att prata och ältar det fram och tillbaka.

– Vi pratar om vad som hände. Och vad som kunde ha hänt. Hur lyckliga vi är över att Mattias sitter här med oss i dag, och hur olyckliga vi är över att något sådant här kunde hända. Ibland går det jättebra att prata om, ibland inte alls. Känslorna sköljer över en.

Artikelbild

| Mer än en keps. Kepsen från Team Bonnelösning beskrivs av Marie som Mattias identitet. Efter misshandeln drog vännerna igång en insamling, tillsammans med teamet. Pengarna räckte till en ny keps, en hoodie och folkraceoverall.

Idag mår Mattias efter omständigheterna bra. Man väntar på uppföljning på sjukhuset. Så här långt har han fått tillbaka hörseln på höger öra, men det pipande ljudet är kvar, och dimsynen på vänster öga är borta. Däremot har hans färgseende förändrats och han blir snabbt trött med grym huvudvärk och koncentrationssvårigheter som följd.

– Jag klarar bara att vara i skolan två-tre lektioner per dag än så länge, men det hoppas jag ska bli bättre undan för undan, säger Mattias, som annars suttit mest tyst och lyssnat.

Artikelbild

| Mattias, Marcus och Clas Edgren i samtal om den efterlängtade folkracesäsongen.

Nya kepsen från Team Bonnelösning har han på sig. Den beskrivs av Marie som "hans identitet" och är ett bevis på att familjen fått ett enormt stöd.

– Den gamla försvann vid misshandeln, så samma kväll startade vi en insamling till en ny med hjälp av Team Bonnelösning, som finns på Youtube, berättar Patrik. Insamlingen fick en otrolig respons. En man från Eskilstuna erbjöd sig direkt att köpa Mattias en ny keps, så de insamlade 4 000 kronorna räckte även till en ny hoodie och folkraceoverall. Det kändes fantastiskt bra.

– Man blir alldeles varm i hjärtat av allt stöd vi fått. Av både de vi känner – och inte känner. Det har gjort att vi orkat ett tag till, och lite till.