Tummen upp mot fotografen, trots att kroppen smärtar. Resan påbörjades i Kiruna i mitten av juli. Den 30 juli nådde han Hultsfred.
Hjälmen på. De snabba solglasögonen likaså. Redan vid niotiden på morgonen spände Oliver Eriksson på sig sina inlines för att påbörja turen från Linköping till Hultsfred. Vägen dit var backigare än väntat, men efter att ha krigat sig fram på 12,6 mil på småvägarna mellan Östergötland och Småland anlände han till slut till destinationen.
Oliver och gänget gör några korta stopp längs vägen för att göra turen mer hanterbar.
När Vimmerby Tidning träffar Oliver och kompisarna Gustav Jensen och Sebastian Aldén, som åkt efter honom med följebil, har de precis tagit sig tillbaka till Vimmerby för att ladda batterierna och tillbringa natten på Stadshotellet.
Vad är dina första intryck av Hultsfred och Vimmerby?
– Trafikanterna var snälla. Framförallt mellan Vimmerby och Hultsfred var det många som stack ut huvudet för att vinka och heja, så det var superkul och gav extra energi. Sen la jag märke till att det känns som att det lutar snett neråt när man kommer någon mil från Kisa, i stort sett hela vägen till Hultsfred.
På sträckan mellan Vimmerby och Hultsfred var det många trafikanter som vevade ner rutan för att heja på Oliver.
Färden genom Sverige är inget han gör bara för skojs skull. Oliver Eriksson rullar fram för att samla pengar till ALS-forskning, närmare bestämt till förmån för Börje Salming ALS-stiftelse.
Att han valde just det här, något smärtsamma sättet för sin insamling beror på att han blivit inspirerad av sin pappa som åkte samma rutt för ungefär 26 år sedan. Då gick pengarna till en annan stiftelse
– Jag har velat göra det här länge, men har spelat hockey så det har inte gått. Nu var det dags att testa. Börje Salming har varit en förebild för mig och jag blev väldigt berörd när han gick bort.
Den enda gången som Oliver kan minnas att han tidigare har besökt Vimmerby är just för att spela hockey.
Har du hjälp av din skridskokarriär när det kommer till inlines?
– Nja. Kanske lite när det kommer till balans, skär och så, men jag var målvakt så det blir inte riktigt samma. Jag började träna på det för några månader sen och hade åkt kanske 40-50 mil totalt innan jag började åka nu.
F.v. Gustav Jensen, Sebastian Aldén och Oliver Eriksson. De två förstnämnda har åkt följebil till Hultsfred medan Oliver har åkt inlines.
När Vimmerby Tidning träffar Oliver i Vimmerby har han hunnit fräscha till sig och byta om inför en efterlängtad middag.
Nästa etapp går mellan Hultsfred och Emmaboda. När den är avklarad har Oliver och gänget bara två dagars färd kvar innan de når Ystad och får fira rejält.
– Jag visste att det skulle bli jobbigt och göra ont, men kunde aldrig föreställa mig att det skulle vara på den här nivån. Framförallt är det fötterna som smärtar. Jag kan inte riktigt ha vanliga skor på mig mellan passen längre, säger Oliver och viftar med en toffla.
Efter den här utmaningen vill han aldrig åka inlines igen.
Fötterna har tagit stryk av den långa turen genom Sverige. "Man ser inte riktigt mina fotknölar längre eftersom fötterna är så svullna", säger Oliver.