Att inte kunna andas frisk luft, utan bara gammal på grund av visiret upplevde reporterna Charlotte Madestam som jobbigast.
– Om man tyckte att det var varmt innan, så är det ingenting mot nu. Det är olidligt hett, försöker Åse Nord beskriva sin och kollegornas arbetssituation nu när värmen slagit till med full kraft – det i kombination med olika skyddsutrustning, beroende på vad man gör och om brukarna visar symptom.
Hon och kollegan på Lindgården, Louise Westerback har fasat för värmen i kombination med utrustningen. Nu står de inför fakta.
– Att mata en brukare är det som frestar mest på mig, för det tar i alla fall uppemot 20 minuter och man kan inte ta av visiret en enda liten stund, säger Åse. Duschningarna är oerhört jobbiga också, när det är varmt i badrummet redan innan.
I sin roll som skyddsombud har Åse Nord fått till sig hur personalen mår. Kollegorna vittnar om lite smått, ständig huvudvärk, eftersom man under en stor del av dagen andas redan använd luft.
En annan sak som lyfts fram är att rösten ansträngs, i och med svårigheten att göra sig hörd när man pratar med en brukare.
– Ljudet studsar liksom mot visiret, så man måste prata ännu högre. Likaså försämras synen när visiren immar igen, säger Åse Nord.
Så pauserna i nedkylda personalutrymmen är betydelsefulla, gärna med en blöt handduk på nacken, tipsar Åse.
– Våra brukare är så gulliga och omtänksamma. De ser att vi inte mår riktigt bra och tycker vi ska ta av oss visiren en stund. Men det kan vi ju inte, de används ju för deras säkerhet.