Räddningschef Michael Hesselgård gläds åt att kåren förstärkts med två kvinnliga brandmän i Virserum, en i Hultsfred och en i Silverdalen.
– Det är jätteroligt, de gör stor skillnad i gruppen, säger han. En mix av människor är alltid att föredra.
Rebecca Ovedal är senast i raden som klarat inträdeskraven och anställts som deltidsbrandman så sent som i januari.
– Jag kände att jag behövde en morot till träningen, sedan jag blivit mamma. Jag tänkte först göra en Ironman, men kände att det vore roligt och intressant att bli brandman, säger hon och förklarar:
– Jag har alltid haft ett idrottsintresse och som brandman känner jag att man har en skyldighet att hålla god kondition och styrka.
Har ni märkt några svårigheter med att vara kvinna i ett mansdominerat yrke?
– Nej, inga alls, säger Rebecca. Jag fick direkt frågan om jag ville ha eget omklädningsrum, men det kände jag inget behov av. Man är så fokuserad på det man ska göra när larmet går, att ingen bryr sig om könet.
Alla fyra är överens om att de mottagits på ett exemplariskt sätt bland sina manliga kollegor.
– Jag har nog aldrig blivit så bra bemött som ny, som jag blev av gubbarna i Silverdalen, säger Julia Ljungberg som precis gått in på sitt fjärde år. Det är en väldigt fin sammanhållning.
Michael Hesselgård poängterar att man aldrig gör någon skillnad på män och kvinnor.
– Det finns räddningstjänster som kvoterar in kvinnor. Det gör inte vi, utan inträdeskraven är lika för alla.
Sedan är det sjukt tufft ibland, det sticker de inte under stol med.
– Förra sommaren, när det var skogsbränder var nog första gången i mitt liv jag hade blodsmak i munnen, säger Julia. Det var supertufft.
– Skogsbränder är ingen dans på rosor, tillägger Anna Gundesdotter. Kommer du först av alla och ska dra all slang över stock och sten, då är det väldigt krävande.
Alla fyra har en tydlig gemensam nämnare. De har alltid tyckt om att hjälpa till och de tycker det känns bra att kunna göra nytta när människor behöver hjälp, vare sig det handlar om en brand, olycka eller ett sjukdomslarm.
– Man gör en insats för bygden och människorna som bor där, säger Renata Ciesielska.
– En annan tjusning är att man aldrig vet vad som väntar, när det piper i personsökaren, säger Anna. Adrenalinet pumpar, man vet inte vad man ska mötas av. Det är ett både spännande och varierande jobb att vara brandman.
