Nyligen kom en rapport om svenska kvinnors förlossningsrädsla. Enligt Aftonbladet/Demoskops undersökning är varannan kvinna rädd eller mycket rädd för att föda barn. Störst är rädslan bland omföderskor.
Men Michaela Engdahl i Hultsfred var inte rädd. Hon hade en fin förlossning färskt i minnet när hon blev gravid andra gången. När värkarna drog igång den 11 november förra året, fyra dagar över tiden, kände hon mest förväntan.
– Jag såg faktiskt fram emot förlossningen.
När hon ringde BB i Västervik blev hon ombedd att inte komma förrän värkarbetet satt igång ordentligt.
– De sa att de hade fullt. Det var något jag trodde var vanligt i storstäderna, inte här. Vi väntade två timmar innan vi åkte.
På plats bedömde personal efter undersökningar att det inte var någon bebis på gång.
– De tyckte vi skulle åka hem igen, trots att vi bor så pass långt bort, en timmes enkel bilresa. Efter en dryg timme hemma hade jag så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Min man sa ”vi åker in till förlossningen igen”. Så långt hann vi inte.
Michaela stod i badrummet när hon kände hur bebisen sjönk kraftigt neråt.
– Jag skrek i panik. När Andreas kom in gick vattnet och direkt efter det kom hon ut med hela kroppen, rakt i golvet. Jag hann inte få krystvärkar, det gick så fort och jag hade inte en chans att fånga upp henne. Jag stod fortfarande när hon föddes.
Michaela la sig på golvet med Adelie på bröstet medan Andreas ringde ambulansen, som var där på fem minuter.
– De var fantastiska och det var tur, jag var chockad och orolig för vår flicka.
Efteråt har tankarna snurrat.
– Adelie mår bra, men det hade kunnat sluta illa. Vi fick prata med en överläkare som sa att inget tydde på att förlossningen skulle gå så snabbt. Jag vill inte säga att någon gjort fel, men jag är besviken att man blir hemskickad så här. Rutinerna borde ses över, inte bara i Västervik utan i hela landet.
Först efteråt, när hon läst journalen, fick hon veta att hon var öppen två centimeter när hon kom in på förlossningen.
– När jag fick vår son blev jag inlagd fast jag bara var öppen en centimeter. När man får barn tätt, som jag, är risken för störtförlossning större, det bör vården vara medveten om. Man ska inte behöva vara rädd för att föda barn.
Är du det nu?
– Ja. Blir det ett tredje barn kommer jag att åka till BB och sätta mig där, så fort jag känner något.