När jag knackar på dörren till familjen Körners villa, öppnas istället dörren till garaget och Matz kör ut huvudet.
Det var väl egentligen ingen högoddsare att det var just där han skulle hittas. Bland alla sina mopeder.
– Det blir några timmar i garaget, erkänner han med ett leende. Jag tycker det är roligt. Dessutom är det ett andningshål, en skön avkoppling. Det har blivit ett sätt för mig att rensa huvudet från sådant som har med jobbet att göra.
I tre år har mopeder varit ett stort fritidsintresse. Själva motorintresset är betydligt äldre än så. Det har egentligen följt honom genom hela livet.
– Jag gillade mopeder och bilar i tidig ålder. Moped körde ju "alla" 15-åringar, det hörde liksom till, säger han och ger mig en bild av en ung Matz i jeansjacka och träskor. Lika givet det.
Han körde en Mustang Rocket special av årsmodell 1968 då. Det var mycket hemmatrim som gällde då på den tiden, får jag berättat för mig.
Så det var kanske inte så konstigt att samlingen började med just en sådan, samma årsmodell. Cirkeln var på något sätt sluten.
Tre år senare står det ytterligare nio i garaget – och en i köket, en DKW Hummel 115 av 1961 års modell. Det var med andra ord ingen myt, det jag hört tidigare.
– Jag fick träta lite med hustrun, men den passade bra till tapeten. Jag tror det var avgörande för att den fick komma in, säger han, men tillägger snabbt: Skämt åsido, idag ser både jag och Eva den som en prydnad här i vårt hem. Och faktiskt är jag tredje ägaren som har den inomhus, den har stått både i en villa i Upplands Väsby och i en lägenhet i Stockholm. Men den åkte ut därifrån till förmån för en kvinna. Då var Eva mer förstående...
Det är en väldigt ovanlig modell, helt i original och fullt fungerande. Matz har provkört den. Men någon långmilare är det inte, mätaren står på blygsamma 286 mil.
Alla mopeder är kördugliga och de allra flesta kärleksfullt renoverade. Vintrarna ägnas åt att meka, putsa och feja.
– Medan jag låter andra vara som de är, bucklor och andra skavanker har också sin charm när man vet att det är original, säger Matz och visar en barnmoped han plockat isär och som snart ska plockas ihop igen till barnbarnen Oliver och Wilma.
– De gillar båda två att hänga här med mig, tillägger Matz och man ser på honom att det uppskattas från hans sida. Oliver brukar titta i den här mopedboken, "en sådan här har vi farfar", säger han och bläddrar intresserat.
Just att dela ett intresse gör förstås det hela än mer roligt. Så Matz uppskattar att Eva är så förstående och gärna följer med ut på tur ibland. Annars delar han främst intresset med vännerna i Moppehultsfred, en sektion i Hultsfreds Hembygdsförening.
– Moppehultsfred har en stor del i att intresse för mopeder ökat. Inte förrän jag kom med där fattade jag att det finns så många mopeder i Hultsfred. Vi har fantastiskt roligt, gemenskapen är viktig. Det riskerar bli lite "gubbigt" dock. Det vore kul om det kom in lite yngre medlemmar.
Har du någon mopeddröm?
– Kanske inte dröm, men ett mål. Jag skulle vilja åka moped till Island, det vore en kul grej. Jag har hittat en väg dit via Göteborg och Danmark. Några båtturer, resten kan man köra. Jag har lovat en kompis att hålla med moped om han hänger på.
– Men han är inte riktigt inne på samma linje, tillägger Matz och skrattar.
