Så vackert uttrycker Birgitta Hillman känslan för den välskötta grönskan kring det gula, ståtliga huset i Hycklinge, alldeles vid den södra änden av Åsunden.

Här har hon varit sedan barnsben, tillsammans med släkten, och att ta över i vuxen ålder var ett naturligt steg. 1993 flyttade Birgitta och sambon Christer Aminoff in. Inte på heltid, de har fortfarande en lägenhet i Linköping kvar, men stora delar av året njuter de av lugnet och utsikten.

– Vi har en badplats en bit bort så det far förbi en del bilar när det är vackert väder, i övrigt är det stillsamt här, säger Christer och visar in i trädgården.

Det första vi möts av är ett stort Höganäskrus. Stort förresten, det är i underkant – kruset är gigantiskt! Det rymmer hela 400 liter och fraktades med truck till sin plats i trädgårdslandet. Det kommer från Cloetta i Ljungsbro där Birgitta jobbade tidigare. Förr i tiden förvarade man sprit i kärlet, sprit som användes vid pralintillverkning.

– Jag fick möjlighet att köpa kruset av företaget, säger hon.

Nu samlar det regnvatten. Inte fy skam det heller.

En svag doft av rabarber och nybakat kittlar näsan och Birgitta visar fram till ett bord i solen. Rabarber från landet, flädersaft från trädet som växer alldeles intill det stora kruset. Här kan man sitta och njuta och prata växter och trädgårdstankar länge.

– Trädgården är livets vackraste rum, säger Birgitta. Vad tycker du, Christer?

– Jobbigt!

Han skrattar gott. Det är sagt med värme förstås, men visst är det så att en stor trädgård inte sköter sig själv.

Det finns knep dock.

– Vi har bara perenner, säger Birgitta. Sommarblommor är för krukorna, då blir det inte så mycket jobb med att plantera nytt varje år.

– Och alla stora växter som breder ut sig kväver ogräset, fortsätter Christer. Sedan går man en runda varje dag och plockar lite här och där, där det behövs.

Och som på beställning glider ”Robert” förbi med ett svagt väsande. Lik en gigantisk, grå skalbagge kör han omkring och ser till att gräsmattan ständigt liknar en golfgreen.

– Dessutom tycker jag om sten, fortsätter Birgitta. Sprängsten ska det vara för den är mycket mer levande och glittrar vackert när solen lyser. Vi har stora partier och det innebär ju inte heller så mycket jobb.

– Tycker om förresten, ändrar hon sig, jag är stengalen! Plockar och plockar, var vi än är.

Planeringen av allt det vackra då? Ja, den kan ingen robot i världen hjälpa till med.

Birgitta står för många av idéerna och uppslagen. Christer har blick för former och lägger ut slangar och rep för att kontrollera att allt får plats och ser bra ut. Sedan är det bara att sätta spaden i jorden.

– Jag är färggalen också, lägger Birgitta till. Det ska vara rosa, vitt, lila och lite blått. Inga varma färger, jag är kall av mig. Möjligen röda blad på till exempel alunrot.

Motvilligt lämnar vi platsen i solen, men trädgården lockar. Lika bra att börja från början så vi återvänder till kruset och fläderträdet.

– Här håller vi grönt med vita blommor för det passar så bra mot slipers, säger Birgitta och visar landet mot tomtgränsen intill vägen.

Vi passerar mängder av växter, bland annat Aronia vars bär blir sylt på hösten.

– Jag blandar med rom och kryddor, säger Birgitta. Mycket gott!

I nästa stund kittlas nästa sinne. Det porlar och droppar från två olika håll bland blad och blommor. Vi börjar med en liten fontän som står intill ett land. Den liknar en stor, stängd, glaserad kruka i keramik där vattnet droppar i en vilsam melodi.

Det andra porlandet kommer från en bäck. Den anlades för fler år sedan med hjälp av trädgårdskunniga goda vänner. Den tycks börja i branten intill det stora manchuriska valnötsträdet och rinner ner mellan ormbunke, hosta, kaprifol, alunrot och många andra växter, till en liten damm ett tiotal meter bort.

Här väntar näckrosorna på solen så att de kan öppna sig för dagen. Här vakar anden Andersson från sin sten. Här är skönt att bara vila ögonen en stund, i allt det vackra.

En vägg av rhododendron ramar in bäcken och en bänk intill, utplacerad för sköna stunder. Det är lätt att föreställa sig hur vackert det är på försommaren när blommorna exploderar i lila och rosa.

Vi går under en båge av klätterrosor till baksidan av huset.

Här får trädgårdens skönhet stark konkurrens!

Åsunden breder ut sig nedanför och vattnet glittrar i solen. En nybyggd trappa leder ner till bryggan.

– Sjön är helt underbar, den bjuder på olika färger varje dag, säger Birgitta.

Vi slår oss ner på en bänk och bara njuter.

Det är dags att tacka för oss, men det känns svårt.

Här finns verkligen något för alla sinnen. Naturens prakt, som Birgitta och Christer har hjälpt så fint på traven, riktigt känns, syns, hörs och till och med smakar fint.

Christer sammanfattar det perfekt:

– Det här är ett bra ställe!