Redan nu, efter bara två år som forskare vid Kungliga Tekniska högskolan, har hans arbete öppnat mängder av dörrar runt om i hela världen. Nyligen hemkommen från en forskningskonferens i Kina tar Lars Svensson en kort paus på hemmaplan, nämligen i Mörby utanför Hycklinge, när vår tidning träffar honom. Det är autonoma fordon, till exempel förarlösa bilar, som har fångat ingenjörens brinnande intresse, ett gigantiskt forskningsfält som mer än något annat ligger i tiden.

– Mitt specialområde handlar om rörelseplanering för just förarlösa bilar, alltså hur bilen planerar sin rörelse de närmaste tio sekunderna i förhållande till vägen, de övriga bilarna och fotgängarna i närheten. Man tar in alla dessa parametrar och skapar ett enda stort optimeringsproblem av det hela som ska generera i ett önskat beteende, förklarar Lars Svensson och fortsätter:

– Verkligheten blir ju aldrig riktigt som man förutspår så det bilen gör är att skapa en ny plan var tiondelssekund, lite som vi människor gör hela tiden. Jag tycker det är himla spännande att se avancerad matematik som kommer ut och gör saker i verkligheten, som bestämmer var bilen ska hamna.

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien delar varje år ut en mängd stipendium ur den forna industrimannen Hans Werthéns fond till unga och innovativa forskare. Hycklingekillen valdes nyligen ut som en av 22 doktorander som uppmuntras i sitt arbete mot framtiden. Bidraget på 50 000 kronor möjliggör en fem månader lång USA-vistelse där Lars Svensson kommer att samarbeta med en forskningsgrupp som befinner sig i områdets absoluta framkant.

– Jag är otroligt glad för det här stipendiet, det gör hela min situation i USA så mycket tryggare. Jag befinner mig fortfarande i ett tidigt skede av min forskning, det är fortfarande nytt för mig, men det känns väldigt skönt att få en bekräftelse att jag tittar på ett problem som är intressant, säger Svensson och fortsätter:

– I USA hoppas jag kunna ta nästa steg i min forskning där jag har riktat in mig på ett specifikt problem för rörelseplanering som handlar om när saker i bilen går sönder. Om en sensor pajar eller att man får punktering måste bilen köra in till kanten och stanna, och just den manövern har lite speciella egenskaper.

Om den unga forskare blickar framåt tror han att förarlösa fordon kan vara verklighet ute i samhället om cirka tio år, men då endast inom specifika områden så som flygplatser eller universitetscampus. För att den tekniska lösningen ska få ett genombrott på allvar tror han att det krävs en lösning helt utan föraransvar, där man stiger in i bilen som vilken passagerare som helst.

– Det finns ett företag som heter Waymo som har en teststad i Arizona där de kör runt förarlösa bilar utan någon säkerhetsförare och med riktiga kunder. Man har helt enkelt en applikation där man som kund kan kalla på bilen. Jag tror att det är ett sådant format, när föraren inte har något som helst ansvar, som är framtiden och skulle leda till förändringar i vårt trafiksystem, säger Svensson och avslutar:

– Det skulle leda till flexibla och förbättrade mobilitetsmöjligheter för alla människor i samhället, framförallt gamla, unga och rörelsehindrade.