Wåge född 1934, följde med på julottan i Ingatorp när han var tre år. Sedan dess har det liksom blivit tradition varje år. Lillebror Olle som föddes 1941 är inte sämre han. När de växte upp var det en uttalad norm att alla skulle gå på julotta. Innan skulle mjölkorna fodras, nordsvensken tas ut och vagn eller släde spännas för.
– Vi åkte alltid häst och vagn eller släde, säger de om färden på några kilometer till kyrkan.
Olle minns när man drog ut älghudssläden och det var över 20 grader kallt.
– Man fick klä på sig eller springa intill för att hålla värmen. Det var bistert ibland.
Hästen skulle därefter hinnas stallas in innan julottan.
– Vår far ville vara ute i god tid så vi hann ofta sova en timme i kyrkan innan julottan.
Då fanns kyrkstallarna kvar i Ingatorp med två rejäla stalllängder. Varje by hade sina egna platser och man lärde sig höra på hästbjällrorna, vilka ekipage som närmade sig.
Helt nyktert var det kanske inte alltid bland kyrkobesökarna, om inte annat för att hålla värmen i kyrkan, berättar bröderna. Alla var finklädda och det var skjorta och slips som gällde. Något som bröderna själva höll fast vid länge. Julottorna förr beskriver de som ”väldigt långrandiga”. Wåge beskriver skramlet från snuskoppar som fanns vid bänkarna, då folk råkade stöta till dem.
– Eftersom man satt så kunde man behöva byta ut snuset, förklarar han.
Efter julottan kappkörde ekipagen hem där skrönan sa att den som vann fick den bästa skörden.
Familjen Johansson hade sin egen tradition efter julottan.
– Vi drack alttid julottekaffe hos vår faster innan vi åkte hem. Då ställde vi in hästen i farfars stall.
1952 köpte deras far Carl en bil och de kyliga julotteturerna med häst byttes oftast ut mot bil. Bröderna har följts åt på julottorna och då uteslutande i Ingatorp. Nån gång har de varit i Kråkshult eller Bellö då gudstjänster sammanlysts. Svinhults kyrka har också fått besök, helt enkelt för de ansett klockan att klockan sex, som ottan startar numera, varit för sent.
– Vi vill gå där det är tidigast, säger de.
På juldagen har de tänkt att vara uppe i ottan igen. Wåge för det 81:a året i rad. Lillebror inte långt efter. Ett respektfullt och svårslaget rekord.
– Man vill ju höra julbudskapet även om det inte ändras så mycket, säger Wåge med glimten i ögat.