På ytan är läget i Kabul relativt stilla, efter det att de sista amerikanska styrkorna lämnat landet. Det är inte så mycket folk på gatorna som vanligt i den afghanska huvudstaden, men det finns öppna butiker och för de yngre är även skolorna öppna, berättar Hamid.

Samtidigt skenar dock priserna på mat och bensin, det är svårt eller omöjligt att ta ut kontanter från banken och många är arbetslösa eller har inte fått ut sina löner.

– Jag vågar inte gå ut så mycket. Men av det jag hör verkar folk vara förvirrade, besvikna och oroliga inför framtiden, säger Hamid när TT når honom.

Dessutom är andra rapporter och rykten som når honom från staden minst sagt oroväckande.

"Vet vem jag är"

Talibanerna har upprättat vägspärrar för att kontrollera bilar, samtidigt som de går från hus till hus för att leta efter människor som jobbat för de internationella styrkorna som nu lämnat Afghanistan.

– Det är ett väldigt osäkert läge. Vårt hopp är att vi kan evakueras så snabbt som möjligt. Talibanerna har börjat söka igenom hus för hus i delar av Kabul och om det tar för lång tid kommer de att hitta mig, säger han.

Det har gått över tio år sedan Hamid, som egentligen heter något annat, arbetade som tolk för de svenska styrkorna i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. Men talibanerna har koll.

– Talibanerna har bra information och bra källor, jag vet inte hur men de vet vem jag är. Innan jag flydde till Kabul var de hos min granne i Mazar och frågade efter mig. Det var bara tur att jag inte var hemma.

För Mahdi, en annan av tolkarna som jobbat för de svenska styrkorna, består dagarna av ändlös och nervös väntan. Han kom själv till Sverige för tre år sedan, med löfte om att familjen skulle få följa efter.

Men ännu är hans fru och barn kvar i Kabul.

– Jag har varit med om mycket i Afghanistan. Men de senaste två veckorna har varit de värsta i mitt liv, säger Mahdi.

– Jag är säker i Sverige. Men det är en mardröm, för ingenstans i Kabul eller i Afghanistan är det säkert för min familj.

"Går så långsamt"

Mahdi berättar att hans fru var en av dem som hade fått klartecken att lämna Afghanistan. Men i kaoset som rådde i staden gick evakueringen inte som planerat.

– Innan hon ens kände till bussarna till flygplatsen var de överfyllda. Det var 150 personer på en buss som bara skulle ta 50 och många av dem hade inte ens några papper, säger han.

Att på egen hand ta sig till flygplatsen, där tusentals desperata människor redan trängdes för att försöka ta sig ombord på ett plan, var en omöjlighet.

I stället bor hans fru och barn nu hos släktingar i Kabul, gömda, frustrerade och rädda.

– Vi väntar på de svenska myndigheterna bara nu. Jag har bott här i tre år nu och Sverige är fantastiskt. Jag kan inte klaga, de gör säkert sitt bästa. Men allt går så väldigt långsamt, säger han.

"Dags nu"

Nu när det inte är möjligt att lämna Kabul med flyg sätter de tidigare tolkarna sitt hopp till att Sverige, likt Tyskland, kan komma överens med Uzbekistan eller något av de andra grannländerna om att öppna gränserna för tolkar och andra tidigare lokalanställda.

– Jag är fortfarande optimistisk om att Sverige hittar en lösning. Men det är dags nu, säger Hamid.

– Vi har skickat e-post flera gånger till ambassaden, till Migrationsverket och till UD. De har fått våra namn och alla detaljer. Men tyvärr har jag inte hört något än.

Fotnot: Hamid och Mahdi heter egentligen något annat. Deras namn har bytts ut av säkerhetsskäl.