Sedan Annika Hellberg, 54, insjuknade i vad hon tror var covid-19 har livet inte varit sig likt. Hon – som tidigare arbetade heltid, var fysiskt aktiv och gärna deltog i sociala engagemang med vänner, arbetskamrater och familj – blir plötsligt utmattad av minsta lilla.
I mitten av mars drabbades hon av hög feber över 40 grader, extrem huvudvärk och halsont. Symtomen höll i sig i två veckor, och fem gånger var situationen så illa att hennes barn skjutsade henne till akuten.
– Det var svårt att andas och jag orkade ingenting. Jag kunde inte ta mig från sängen till toaletten, berättar Annika Hellberg.
Hon blev dock aldrig inlagd, och heller aldrig testad för covid-19 eftersom testningen under den här perioden var begränsad till patienter som behövde sjukhusvård.
"Utskälld av läkare"
Efter detta upplever Annika Hellberg att hon aldrig blev riktigt frisk. Än i dag lider hon av feber som kommer och går, trötthet, yrsel och koncentrationssvårigheter. Hon är också rädd att viruset påverkat hjärnan.
– Jag har ringt runt till folk utan att jag vetat om det. Suttit och stirrat apatiskt, pratat långsamt, inte förstått vad andra säger till mig. När mina barn kört mig till sjukhuset så säger de: panikångest, säger Annika Hellberg.
– Men jag är ingen orolig människa. Jag är inte rädd för den här sjukdomen. Däremot upplever jag att jag inte blir tagen på allvar.
Annika Hellberg har inte några påvisbara antikroppar. I hennes papper står det "ospecificerad virusinfektion". Prover hon tagit har inte visat på någon särskild ohälsa.
– Jag har blivit utskälld av läkare och jag har blivit hånad av läkare. Jag får höra att allt är jättebra, att värdena är fantastiska. Men jag mår ju fortfarande inte bra.
I perioder har Annika Hellberg varit sjukskriven på heltid från jobbet som elevassistent på en särskola. Nu jobbar hon fyra timmar per dag och ska öka ytterligare nästa vecka. I början gick hon ut för hårt med följden att sjukdomssymtomen kom tillbaka.
– Nu har jag fått lära mig att om jag känner febern komma, då måste jag direkt sätta mig ner och vila, helst tyst och mörkt, i kanske 20 minuter för att ladda batterierna igen, säger hon.
"Kanske inte blir bra"
Hon anser att Försäkringskassan borde se förbi 180-dagarsregeln för gruppen långtidssjuka med covid-19-symtom.
– Jag skulle önska att de kunde släppa på den tills vi vet vad det här är för någonting. Vi vet ju inte, vi kanske inte ens blir bra. Det är det ingen som vet. Det har inte ens gått ett år sedan det här viruset dök upp.
För många långtidssjuka finns det inte på kartan att söka ett annat arbete, menar hon.
– Jag vill inte vara sjukskriven, hur roligt är det att ligga hemma på soffan en hel eftermiddag? Men man måste också lyssna på vad vi säger. Går läkningsprocessen långsamt fram, då gör den det.
Annika Hellberg har satt upp ett personligt mål. I januari ska hon vara bra igen.
– Jag letar hela tiden saker för att må bättre. För att hitta lösningar, eftersom ingen annan har några lösningar. Nu har jag börjat rensa ut lymfsystemet och har mått skapligt en vecka.
– Det går i snigelfart, men jag tror att det är det enda sättet att besegra det på.