Först att rapportera om fyndet var P4 Jämtland. Det var när fjällvandraren Eskil Nyström i fjol stötte på en sten, i samband med att han skulle stormsäkra sitt tält, som han såg något sticka upp ur marken.
– Min första tanke var att jag hade hittat en mina. Men sedan när jag hade grävt runt förstod jag att det kan det inte vara, säger han till TT.
Han tog med sig spännet hem, frågade runt lite, men först ett år senare fick han kontakt med länsmuseet Jamtli i Östersund. Det visade sig vara ett spänne från 800-talet.
– Det är otroligt spännande.
"Högklassiga grejer"
Anders Hansson, arkeolog vid Jamtli, var uppe och inspekterade platsen för första gången under onsdagsförmiddagen. Där hittade man sot, brända ben och minst ett spänne till.
– Kvaliteten på fynden är bland det bästa du hittar i Skandinavien. Det är inget man köpt på Rusta, det här är högklassiga grejer, säger Anders Hansson till TT.
Det man har kunnat konstatera är att det är en brandgrav från vikingatiden och "med största sannolikhet" en kvinnograv, säger han. Man har tidigare bara hittat fem andra vikingagravar i fjällen och samtliga har tillhört män.
Trots att platsen inte blivit utgrävd än väcktes 1 200 års vilande historia till liv under förmiddagens besök.
– Man får känslan av att det är folk som har varit på väg någonstans som har dött. Att begravningen skett där kvinnan har dött. De hade kunnat ta med sig kvinnan hem där de bodde, men i stället gör man en brandgrav på fjället, säger Hansson.
Inga monument
Han beskriver graven som väldigt rikt utrustad.
– Den är jättefin. Den är socialt och religiöst fullständigt korrekt, hon får med sig alla sina dyrbaraste föremål i graven. Men det är inga monument, ingen gravhög eller stenrös, och är därmed annorlunda jämfört med vikingagravar i järnåldersbygder. Det är bara platta backen.
Någon större utgrävning kommer inte genomföras förrän nästa sommar.
Anders Hansson säger att alla fynd av den här karaktären är viktiga eftersom forskare fortfarande försöker ta reda på vilka folket som levde i fjällvärlden på vikingatiden var, hur de levde och hur de rörde sig.
– Det gör att varje enstaka fynd är superviktigt, säger han.