Den erfarne kriminalreportern Lasse Wierup är tillbaka med en ny bok om den svenska gängkriminaliteten. I "Gangsterparadiset – Så blev Sverige arena för gängkriminalitet, skjutningar och sprängdåd" granskar han några av de mest våldsamma grupperingarna – från de så kallade Shottaz och Dödspatrullen i Järva i Stockholm till ligorna i Biskopsgården i Göteborg och den nya generationens mc-gäng.

Situationen i dag, säger han, är extremt mycket allvarligare än den var när han skrev "Svensk maffia" för 13 år sedan.

– På den tiden växte grupperingarna fram ganska metodiskt och enligt en förutbestämd mall med provmedlemskap och invigningsprocedurer under ett hierarkiskt ledarskap. Det kunde ta fem–tio år för en gruppering att formeras. Agerandet var mer rationellt, vilket gjorde att det våld som skedde ändå på något sätt hade ett tydligt syfte, säger Lasse Wierup.

– Nu är det i stället otroligt spontant, direkt uppflammande och helt konsekvenslöst. Genomsnittsåldern har sjunkit drastiskt och man meriterar sig in genom att begå extremt våld. Det är gangsteridentiteten framför allt.

Kartlagt gängmedlemmar

Den kriminella gängmiljön i Sverige har växt explosionsartat och består i dag av mer än 350 olika grupperingar, enligt boken. Unga mäns dödliga våld och sprängdåd har nått en nivå som gör Sverige närmast unikt, åtminstone i Europa.

Hur kunde vi hamna här?

Lasse Wierup söker svaret genom att gå igenom tiotusentals förhörssidor, ta del av hemliga handlingar, lyssna på rättegångar, följa med poliser på fältet och träffa brottsoffer. I detalj kartlägger han 183 gängmedlemmars brottslighet och hur samhället misslyckats med att stoppa våldet.

Den bittra slutsatsen: Svenska makthavare har inte förstått gängproblematiken.

– Man har hela tiden fokuserat på ungdomskriminalitet i allmänhet och försökt komma åt den med breda lösningar. Både från vänster- och högerhåll har man sagt att bara vi skruvar tillräckligt mycket på välfärdssystemen så kommer det här att lösa sig själv. Bara vi får ner arbetslösheten, får upp utbildningsnivån och får in människor i samhället kommer det här att försvinna, säger Lasse Wierup.

Det har dock inte fungerat, konstaterar han.

– Även i utsatta områden har sysselsättningsnivåerna gått upp och utanförskapet minskat. Men samtidigt har antalet kriminella gäng exploderat. Så den förhoppningen har visat sig vara helt fel. Det har lett till en politisk kris och där befinner vi oss nu.

"Ser att han vunnit"

Mycket talar för att Sverige fått en generation unga kriminella som samhället inte kan hantera, enligt Wierup.

Kartläggningen visar med smärtsam tydlighet hur inte minst socialtjänsten gång på gång fallerat när det gäller att vända utvecklingen.

– Man har försökt med allmänna breda insatser med olika typer av frivilliga vårderbjudanden i fokus. Många av dem vill inte ta emot det. Men man har ändå försökt och försökt. Om det då går så lång tid som tre, fyra, fem år med helt meningslösa påverkansförsök från samhällets sida, då har du en person som tjänar mycket pengar, har hög status, högt våldskapital och fortfarande befinner sig i en fas där han älskar det kriminella livet – för han ser att han har vunnit mot samhället, säger Lasse Wierup.

Att socialtjänsten inte slagit larm kallar han ansvarslöst.

– Den har inte ställt sig upp och högljutt förklarat att det man sysslar med funkar inte. Det har man däremot gjort i yttranden till domstolarna, när man efter kanske fyra, fem påverkansförsök skriver ett utlåtande som säger att vi har försökt med allt – ingenting fungerar. Den informationen borde makthavarna ha fått.

Här har värdefull tid gått förlorad, menar Wierup.

– Hur lång tid individer får på sig att träna sina kriminella färdigheter, utveckla sitt nätverk och bygga upp sitt våldskapital är på många sätt avgörande. När de kunnat fortsätta sin verksamhet under en längre tid, plåga sitt område och föra sitt krig har det också sänt ett budskap till andra unga killar, 12-13-14-åringar, som ser att de kan ha den här livsstilen och att det inte ter sig särskilt farligt att följa de äldres exempel.

Försvårat för polisen

Oviljan att prata med polisen är dessutom utbredd i de områden där kriminella nätverk försökt ta makten. Avgörande vittnesmål uteblir eftersom människor är rädda. Samtidigt, hävdar Lasse Wierup, har politikerna gjort det svårt för rättsväsendet att komma åt gärningsmännen med andra verktyg, som avancerad kameraövervakning, kronvittnen och anonyma vittnen.

– Det allra mest uppseendeväckande är att man inte låtit polisen avlyssna krypterad datatrafik. Nu får svensk polis det sedan i april, men det är nästan 20 år efter det att Danmark införde det, konstaterar han.

I somras fick medlemmar i den så kallade Dödspatrullen smaka på de hårda tag som gäller i danska domstolar. Fem personer dömdes till fängelse i mellan 20 år och livstid för ett dubbelmord.

– Följer vi Danmarks exempel, med bland annat dubbla straff för gängkriminalitet och slopade ungdomsrabatter, tror jag att vi på sikt kommer att se ett vikande antal gängmedlemmar precis som man gjort i Danmark. Klyftan är häpnadsväckande när man i Sverige kan dömas till tre års sluten ungdomsvård för att överlagt mord, jämfört med tjugo års fängelse i grannlandet, säger Lasse Wierup.

Öka priset

Nyckeln för att komma åt gängen är att öka priset för en kriminell livsstil, anser han. Exempelvis genom att utfärda förbud för aktiva gängmedlemmar att umgås med andra personer i grupperingen, vilket skulle skötas med elektronisk övervakning.

TT: Hur ser det ut framåt, är det en svart bild?

– Nu ser det väldigt svart ut skulle jag säga. Men det som ändå gör att folk antagligen kan känna en viss tillförsikt är att många saker man avfärdat de senaste två decennierna nu är uppe på bordet. Det enda vi kan göra är att förskjuta balansen till statens fördel och bestämma oss för att staten ska vinna, inte gangstrarna. Då har vi kanske om 15–20 år inte längre det gangsterparadis vi har i dag.