Sedan många år tillbaka arbetar Johan Andersson som volontär på Mansjouren i Stockholms län.
Hit kan män vända sig vid svåra situationer i livet. Man erbjuder bland annat en telefonjour och gruppsamtal. För många våldsutövare är det första gången de talar med en utomstående.
– De flesta är frustrerade över sin egen situation och sin brist på kontroll. Frustrationen försöker de få ut på något sätt och det kan bli i form av aggressioner – allt från att slå handen i bordet till att göra hemska saker, säger Johan Andersson.
Ofta är det en akut händelse som får dem att söka stöd, berättar han.
– Det kan vara att partnern sagt att "nu får det vara nog – antingen gör du något eller så skiljer vi oss". Eller så har de blivit utslängda, eller hamnat i häktet för att det faktiskt hänt något.
Våldet ständigt närvarande
Många har själva erfarenhet av våld och har "lärt sig" att aggressivitet är ett sätt att lösa problem på.
– Vi lär oss genom att se hur andra gör och våldet är en del av dagens mansroll. Man kanske själv är uppväxt i en miljö med skrik och våld. Även i till exempel idrottsverksamhet finns våld närvarande – i hockey lär man sig att tackla, på fotbollsplanen fäller man varandra. En man ska klara av allt, aldrig erkänna sin svaghet och lösa saker genom att vara tydlig och bestämd, säger Johan Andersson.
I hela landet finns runt 80 mottagningar för våldsutövare som vill få hjälp att sluta. Bara cirka hälften av dem är specialiserade.
Enligt Johan Andersson är det tydligt att det saknas resurser.
– Om en kvinna anmäler att en man varit våldsam hjälper de henne och barnen, och sedan stoppar de mannen i häktet. Det han får med sig efter ett par dagar där är absolut ingenting, säger han.
Lösa förövarens problematik
Den våldsutsatta ska givetvis tas omhand, betonar han, men mannen borde också få insatser.
– Han kan till exempel erbjudas motiverande samtal för att få honom att försöka se och förändra sitt beteende. Att han får prata om det som hänt – inte utifrån ett juridiskt perspektiv med en försvarare – utan utifrån ett känslomässigt perspektiv. När började det, vad gjorde att det blev så här, hur kan vi få dig att hitta tillbaka till en normalitet?
– Har han begått ett brott ska han självklart straffas, men det löser ingenting på sikt. Då behöver han parallellt hjälp och stöd.
Johan Andersson är samtidigt medveten om att frågan är känslig.
– Det är enklare att ordna pengar till de som drabbas av våldet. Det är rotat i oss att offer ska vi ta hand om. Det är svårare att fixa pengar till förövare – för de ska bara straffas. Och det är olyckligt, för det innebär ju att vi förstärker problemen i stället för att försöka göra något åt dem, säger han.
– Det måste in en vilja att förstå att om vi ska lösa offrets problematik, så måste vi lösa förövarens problematik.