Nyqvist hade svårt att prata inför åhörarna i tingsrätten och fick sitta bakom en skärm när han skulle berätta om dubbelmordet. Från åhörarbänken kunde man i stället följa honom på video.
Åklagare Britt-Louise Viklund sade till Nyqvist att han inte behövde titta på henne under förhöret, om det var jobbigt.
– Okej, svarade Nyqvist med låg röst.
Erkänner även nu
Föräldrarna hade åkt till jobbet den morgon då han tog bussen in till stan för att genomföra dubbelmordet, berättade han. Åklagaren frågade hur han tänkte då.
– Hur menar du?
– Vad hade du för tankar?
– Okej. När jag vaknade visste jag att det var dags.
Få sinnesro
Han hade haft tankar om att döda i "kanske en vecka", sade han. Man varför behövde han döda? frågade Britt-Louise Viklund.
– För att få min sinnesro. För att få bort tankarna, för att kunna sova.
Nyqvist hade ofta svårt att hänga med i åklagarens frågor, som fick upprepa dem många gånger och förklara vad hon menade.
I polisförhör har han tidigare pratat om paradiset – att han ska hamna där om han dödar två personer. Vad menar han med det, undrade åklagaren.
– Frid i sinnet, svarade Nyqvist efter en lång stunds tystnad.
Tvungen att döda
Han hade sett en bild inom sig. "Det var som tre prickar, så att säga" – men det är svårt att förklara, sade Nyqvist.
– Jag var tvungen att döda två stycken människor, sade han som svar på hur han tolkade bilden i huvudet.
Det kunde vara vilka människor som helst, men vad som skulle hända om han inte genomförde morden vet han inte.
Han angrep den åttaårige Mohamad först, berättade han i tingsrätten. Pojken var inte den första han stötte på när han var ute och letade efter människor att ta livet av, men han sökte efter någon som var "enklare att döda", exempelvis ett barn.
– Jag var tvungen att få det gjort. När jag väl var i gång gick det som på automatik.
Mohamads anhöriga följde intensivt förhöret, men i salen var det lugn och ro. Det mesta som hördes var de långa tystnader, ibland uppemot en minut, som uppstod mellan åklagarens frågor och Nyqvists korta svar. Många gånger verkade Daniel Nyqvist ta sats för att säga något, men tystnade sedan.
Bara korta bilder
Åklagaren frågade om den 56-åriga Anna-Lena, som blev hans andra offer.
– Hon var där. Jag dödade henne med.
– Vad gjorde du med kvinnan?
– Anföll.
Han minns bara korta bilder, berättade han.
– Jag högg ihjäl henne. Jag vet att hon blev huggen i magen, sade Nyqvist, men det ska han ha fått höra efteråt.
Anna-Lenas man satt endast några meter bort i rättssalen. Han tittade på under tystnad.
Hade otur
Det finns ingen annan anledning än slumpen till varför det blev just de två som attackerades, sade Daniel Nyqvist.
De hade otur helt enkelt? frågade åklagare Britt-Louise Viklund.
– Kan man säga.
I nästan 16 års tid höll Nyqvist tyst om vad han hade gjort. Men en gång var han nära att berätta för polisen att det var han som var dubbelmördaren.
– Ville erkänna en gång. Höll på att bli vräkt. Tänkte fängelse var bättre än att sova på gatan, tänkte jag då.
Elisabeth Massi Fritz, målsägarbiträde för Mohamads anhöriga, frågade om varför han trots allt aldrig sa något till någon.
– Vill ju helst vara fri.
Nyqvists försvarare Johan Ritzer undrade om det var något som han ville hälsa till de anhöriga som satt med i rättssalen. Efter en stunds tystnad svarade han med trevande stämma:
– Jag är ledsen att det här behövde hända.
Maxkapacitet
Advokat Johan Ritzer är nöjd med hur hans klient presterade i rätten.
– Det kunde inte bli bättre, det här var hans maxkapacitet, säger han till TT.
TT: Var han nervös innan?
– Han har absolut varit nervös, och det syntes påtagligt också när vi skulle dra i gång. Det var därför vi fick ta in skärmen för att göra sakerna lite lättare för honom.
På måndag väntar förhör med personer som kände Nyqvist som ung, samt slutpläderingar av åklagare och försvaret.