Riksrevisionen konstaterar att det är för få områdespoliser i Sveriges utsatta områden, trots att deras arbete enligt polisen är en förutsättning för att vända utvecklingen. Myndigheten har inte lyckats genomföra det beslut som fattades 2016, om att det ska finnas minst en områdespolis per 5 000 invånare i områdena.

– Vi är fullt medvetna om att det är så det ser ut. Men vi har långt många fler som arbetar i utsatta områden än bara områdespoliser, säger Linda H Staaf, chef på underrättelseenheten på polisens nationella operativa avdelning (Noa).

– Men vi tvingas jobba med ganska hårda prioriteringar, vilket gör att det inte räcker till i alla delar.

Svårt att spåra pengarna

En annan brist som granskningen pekar på är svårigheten att följa hur polisens resurser fördelas till utsatta områden, eftersom spårbarheten stannar på lokalpolisområdesnivå. Det gör att det blir svårt att styra resurserna dit de behövs mest.

Staaf säger dock att en sådan uppföljning är komplex, eftersom det är svårt att specificera hur mycket arbete som görs specifikt i utsatta områden, jämfört med hela lokalpolisområden.

Riksrevisionen menar även att polisens metod för att bedöma vilka områden som ska klassas som utsatta brister, då den tillåter subjektiva bedömningar.

Staaf instämmer i att det delvis bygger på subjektiva bedömningar, men säger att det inte betyder att kvaliteten brister.

– Vi jobbar på flera olika sätt för att säkerställa kvaliteten i bedömningarna.

Måste vara subjektivt

Bland annat görs det med experter från Noa som stöttar i arbetet, och bedömningarna kompletteras sedan med hård statistik. Att komma ifrån subjektiva bedömningar låter sig dock inte göras, enligt Staaf.

– Vi ska exempelvis bedöma obenägenhet att delta i rättsprocesser och människors rädsla, det finns ingen statistik eller siffror för att mäta sådant. Vi måste använda oss av subjektiva bedömningar från poliser som finns och verkar i områdena, säger hon.

I granskningen lyfts även brist på tillgång till kameraövervakning samt kroppskameror till poliser i utsatta områden – vilket Staaf säger att man arbetar hårt med.

Svårigheter med sekretess

Även svårigheter i informationsutbyte med socialtjänst lyfts fram som ett problem i arbetet med att vända utvecklingen i utsatta områden.

– Det är ett välkänt problem sedan tidigare, och det handlar om sekretessfrågor mellan myndigheter.

Det som räknas för polisen i slutändan är dock att utvecklingen nu går i rätt riktning, säger hon.

– Men det är ett långsiktigt arbete. Det kommer ta lång tid innan man kan säga att det blivit påtagliga skillnader.