Ranstorp var expertvittne i rättegången mot 31-åringen. Han fick beskriva vilken information som fanns tillgänglig om förhållandena i Syrien när kvinnan reste ned i augusti 2014.
– Det var en krigszon och IS hade precis utropat sitt kalifat, säger han.
– Du hade de vidriga övergreppen, morden och förslavningen av yazidier och halshuggningen av journalisten James Foley. Så det är inte speciellt trovärdigt att påstå att man inte visste vad man åkte till.
"Kan inte glömma"
Kvinnan tog med sin son till Syrien och i flera år utsatte hon enligt tingsrätten pojken för fara genom att hålla kvar honom i området. Hon dömdes på måndagen till tre års fängelse för grov egenmäktighet med barn.
Parallellt pågår också en utredning om krigsbrott mot henne som bedrivs av riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i samarbete med polisens krigsbrottsgrupp. Ett 40-tal IS-svenskar utreddes i juni förra året för krigsförbrytelser, enligt SVT.
Magnus Ranstorp, verksam vid Försvarshögskolan, säger att dessa processer generellt är viktiga.
– Vi kan inte bara glömma bort de enorma övergrepp som har skett. Vi kan och ska inte sopa någonting under mattan, för det här var en mycket mörk tid för de civila som drabbades.
Svårt att bevisa
Att bevisa krigsbrott kan dock vara en svårare historia än frågan om egenmäktighet med barn, enligt terrorforskaren. Dels hade Sverige inte lagstiftning på plats när vissa av de misstänkta brotten begicks och människor kan inte straffas retroaktivt, dels behövs ofta bevis i form av foton eller vittnesmål som kan vara svåra att få tag i.
Magnus Ranstorp kallar det enormt stötande att en person som misstänks ha begått övergrepp i al-Raqqa kan åka tillbaka till Sverige och undgå straff.
– Sverige måste prioritera och lägga ned mycket resurser i den här krigsbrottsenheten. Jag tror att man hade behövt förstärka den ytterligare för att få någon rättsskipning för alla offer där nere och här.
– Jag tror att processen kommer att vara lång, det kommer att dömas folk, men jag tror inte straffen kommer att vara speciellt långa. Oavsett så är det bättre än ingenting, säger Ranstorp.